- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
223

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

komma att gå ned i samma takt som Solöbaden gick
upp, och doktorn skämtade om att stockholmarna skulle
bli nya människor härute vid Solöbaden, något som nog
kunde behövas. Herbert Åberg själv talade om lyckan
av att på denna dag se så många kära ansikten omkring
sig och spådde med lagom rörd röst, att en dag skulle
Solöbaden bliva det Nordens Trouville, där alla
nationer skulle plaska i inbördes sämja och löga sina själar
rena från egoismens smuts.

Vid denna tidpunkt på kvällen hade supégästernas
röster hunnit bli överhettade av all spriten.
Källarmästaren, själv mer uppsvullen än vanligt, befann sig
i full extas och gav bara order om att vräka fram mera
vin, punsch, konjak, likörer och rökverk. Rösterna
rullade som åskväder i båda salarna, värst i den
egentliga inre festsalen, där de flesta talen höllos och
tobaksröken stod tätast. Skrattsalvor rungade, glas klingade,
och ibland illtjöt man i barbarisk glädje, när någon av
de uppassande tuttorna i ivern att skydda benen för
herrarnas nyp tappade någon bricka med en ljudlig
skräll.

När festen befann sig på denna höjdpunkt av äkta
svensk njutning, skar ett ilsket glasklingande genom
allt stimmet, som saktade något av.

»Har de inte babblat slut snart därinne?» hördes en
otålig röst.

»Det är majorn», upplyste en annan.

»Sch!» skrek en tredje. Sorlet dog bort. I den inre
salen skymtade man en stående figur, varifrån utgingo
guldblixtar genom rökmolnen, där han stod och
klingade med desertskeden mot glaset.

Så skar en torr kommandostämma igenom.

»Kumpaner! Nymfer och fauner! Lucullus håller
fest. Och vi är gäst. Länsman är här. Och klockarn
svär. Allt är som det skall. Strupen har gott fall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free