Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kära i henne. De hade dansat som galningar med henne
hela natten. Deras ögon hade varit mycket vältaliga.
Gabriels i synnerhet. Men inte skulle de försöka ta sig
några friheter mot henne! Bara de fått kaffe, skulle
de segla igen. Absolut. Även om det blev aldrig så
hårt väder.
Josef hade nu hunnit upp brodern och Elvira.
»Så vackra gamla fruktträd ni har — åh, såna
äpplen!»
Hon hoppade in bland träden och högg ett äpple
samt började gnaga skrattande.
Bröderna stodo tysta och väntade tills hon kommit
fram till dem igen.
»Vad är det åt er? Har ni svälj t eldgafflar?»
De skrattade förläget.
»Det var visst astrakan du fick tag i», försökte
Gabriel.
»Det vet jag inte. Gott var det», sade Elvira och
mumsade.
Stora porten till byggnaden knarrade vresigt, när
Gabriel sakta öppnade den.
»Sch!» varnade han.
»Väl, att den stod öppen», viskade Elvira. Det hela
blev alltmer spännande.
»Det gör den alltid. Här finns ingenting att ta bort»,
svarade Josef en smula bittert. Han tog Elviras hand
för att leda henne genom den mörka förstugan.
Gabriel hade gått före. Han öppnade en dörr till vänster.
De kommo in i ett stort rum med ett bord vid fönstret,
ett skåp och en säng vid väggen samt några gamla
pinnstolar. På bordet stod ett fotogenkök på ett stycke
av en tidning. Några hårda brödbitar på en tallrik
fun-nos där också.
»Puh, vad här luktar instängt», sade Elvira.
Bröderna svarade ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
