Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gabriel gick ut igen.
»Uh, vad jag är sömnig.» Elvira satte sig på första
bästa stol och gäspade.
Josef ställde sig vid fönstret. Allt blev tyst och stilla
omkring dem. Några sparvar började att kyttra
utanför i trädgården.
»Vart tog Gabriel vägen? Håller han på att koka
kaffe?» frågade Elvira.
»Troligen.» Josef dröjde en stund med att fortsätta,
men sedan sade han i det han vände sig om: »Det här
borde du aldrig givit dig in på, Elvira!»
Hon såg förvånad på honom.
»Det tycker jag är något sent att säga nu», sade
hon.
»Det var icke jag, som föreslog det. Det var
Gabriel.»
»Men du hade ingenting emot det! Åtminstone inte
så att jag hörde det.»
»Jag tror inte, att du fäst dig vid vad jag sagt. Jag
betyder ingenting. Det är bara Gabriel och Gabriel
jämt.»
»Är du svartsjuk?» fnittrade Elvira och gick fram
till honom. »Dumbom! Jag tycker inte ett dugg bättre
om Gabriel än om dig. Tvärtom.»
»Säger du nu, ja!»
»Var inte fånig nu, Josef!»
»Fånig?» Han grep efter henne och drog henne
närmare till sig. Hon gjorde inget nämnvärt
motstånd. »Är det fånigt att bli kär i dig?» frågade han
varmt. Han höll henne fast tryckt mot sig. De båda
ansiktena närmade sig alltmer. Kyssen var icke långt
borta. Då hördes steg i korridoren utanför. Elvira
märkte det först, drog sig ur hans famn och skyndade
bort och satte sig. Josef vände sig åter mot fönstret.
»Kors, vad här är livligt», sade Gabriel ironiskt, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
