Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Inte vet jag. Det ser nästan så ut. Jag tordes
lämna er ensamma.»
Gabriels röst blev ettrigt sarkastisk. Han lade
särskilt tonvikt på jag och er.
»Det var därför du kände mig. Jag känner dig
också. Elvira med.»
»Tack! Han är en söt bror, eller hur du, Elvira?
Vågar du verkligen inte vara ensam med mig härinne,
medan Josef går ned i källaren efter grädde?»
Elvira kunde inte svara genast. Han hade helt
hastigt fått en underligt beklämmande känsla i bröstet.
Det pikanta hade förgått. Det började skymta något
farligt, något hemskt bakom alltsammans. Bakom
brödernas röster, den skumma dagern, det torftiga
stora rummet, ja till och med bakom fotogenkökets
susande och osande. Där låg något hotfullt i
stämningen, något explosivt. Hon försökte behärska sig och
fann ett räddande ord.
»Kan ni inte dricka utan grädde?»
»Kräk?» skrek Gabriel till sin bror. Jag törs!»
Han rusade ut och slängde igen dörren så det
skall-rade i huset.
Josef såg instinktivt upp mot taket. Han tänkte på
fadern.
»För Guds skull, reta inte upp honom mera», bad
Elvira.
»Tror du jag tänker lämna dig ensam med Gabriel?»
»Vad skulle det vara för farligt?»
»Farligt! Det första han skulle göra vore att låsa
dörren bakom mig så fort jag gått. Han föredrar
alldeles säkert att dricka kaffe ensam med dig. Du såg
väl hur arg han blev, när han inte fick undan mig.»
»Det är bäst vi går härifrån med detsamma», sade
Elvira och reste sig.
16 Mästerlotsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
