Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ruffen på babordssidan. Eller törs herr imperatorn
inte det heller?» —
»Herr imperatorn törs men vill inte», kom svaret.
»Ja, då får herr imperatorn inget kaffe heller.»
»Det kan han undvara.»
»Det tror jag. Jag skall inte tvinga.»
Kaffepannan började sjuda. Det ångade ur pipen.
Gabriel skruvade ned lågan.
»Jag tror jag kan undvara herr imperatorn alldeles
här inne», fortsatte han i försmädlig ton.
»Det är jag säker om.»
»Ge dig i väg då! Jag har ingen användning för dig
längre i mitt rum. Förstår du? Eller skall jag hjälpa
dig ut?»
Han kastade en basiliskblick på brodern och reste
sig. Elvira kände det svartnade för ögonen. Hon
trodde hon skulle falla, men hon hade nog sinnesnärvaro
att stamma: »Åh, varför kan han inte få litet kaffe
först ?»
Det var ett ansträngt skämt av en nästan dödsdömd,
en övernaturlig kraftansträngning att med ett blekt
leende söka flytta sig själv ur den värld hon vanligen
levde i upp i hjältemodets. Med det ville hon
medvetet bryta förskräckelsen omkring dem alla tre. Det
hjälpte icke. Ingen av bröderna brydde sig för tillfället
om vad hon sade. De hade annat att tänka på. Blodet
sjöd i dem.
De stodo helt nära varann framme vid fönstret.
Josef behöll ännu armarna i kors över bröstet och såg
utmanande på den andre.
»Försök!» sade han hånande.
»Ut!» skrek Gabriel med stentorsstämma.
»Ja, när jag vill», ropade den andre.
Bröderna andades hett i ansiktet på varann, så nära
voro de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
