- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
252

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hörbar skälvning i klangen. Men hans panna fick en
djup rynka mitt i. Han såg farlig ut.

Gustaf Brinkman tittade eftertänksamt på honom.

»Oroa dig inte i onödan, Sjöberg. Flickan är i gott
förvar härinne.»

Han öppnade sakta dörren. Mästerlotsen kastade en
blick på Gustaf Brinkman. Han brydde sig inte om
att fråga hur flickan kommit dit. Han förstod varför
gubben satt där och väntade med bössan på knäna. Han
gick direkt in i rummet.

Elvira låg och sov gott med rosigt ansikte i gubbens
säng. Genom fönstret smög sig en solstrimma in och
lyste upp den gula sänggaveln. Mästerlotsens ögon
blevo fuktiga. Strupen gick i vatten. Han hostade till.

Elvira spratt upp ur sömnen. Först såg hon sig
förvirrad omkring, visste inte var hon befann sig. Så
slängde hon av sig filtarna, rusade upp och kastade
sig i mästerlotsens famn.

»Far!» ropade hon i jubel. Hon stammade fram en
förklaring om hur allt gått till, hur hon bara följt med
ut för att segla, hur Gabriel narrat henne med till
Grönö och hur den gamle björnen därute i andra
rummet räddat henne.

Far och dotter höllo varandra omfamnade som om de
varit ensamma i världen, som om ingen och ingenting
fanns omkring dem. Majoren störde idyllen genom att
visa sig på tröskeln. Han gjorde ställningssteg och
slog handen mot sabelbaljan.

»Gud bevare fosterlandet! Äran räddad. Bäst vi ger
oss av, innan fienden får förstärkning!»

Mästerlotsen och majoren togo Elvira mellan sig.
Alla hade de brått att komma bort. I yttre rummet stod
gubben Brinkman och såg melankoliskt på de
avtågande. Han liksom sjönk ihop i sin gamla, malätna päls.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free