Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genomgått, kan man höja sig upp i en härlig rymd,
fylld av allehanda storslagna löften och föresatser. Det
är så mycket man vill, så mycket man kan. Starkast
ger sig detta tillkänna hos impulsiva och till sitt
innersta väsen ideella naturer. De sätta målet högt. De
tro, att de kunna hålla sig uppe i det blå. Men vingarna
slakna snart. Ingen kan i längden leva på löften och
föresatser. Ingen kan sväva ensam i en människotom
rymd under månader, år. Det behövs bara att något
lockar tillbaka till det vanliga för att den övernaturliga
människan skall sänka sig till jorden igen och intaga
sitt vanliga jämn vikt släge. Så gick det också Elvira.
Fram på våren kom Josef Brinkman över och bad
att få tala med mästerlotsen. Albert hade sett Josef
smyga kring knutarna flera timmar, innan han vågade
sig fram. Han såg strykrädd ut. Mästerlotsen tog icke
heller emot honom vänligt. Helst skulle han velat
sparka ut Josef med detsamma, när denne knackade på
hos mästerlotsen. För skams skull måste han släppa
in honom. Men han bjöd honom inte sitta ned.
Josef fick framföra sitt ärende stående. Han friade
till Elvira. Mästerlotsen rynkade bistert de buskiga
ögonbrynen och röt till att det var en sak, som han inte
lade sig i. Det fick Josef fråga Elvira om. Det hjälpte
icke, att Josef försäkrade, att han absolut icke ville
fråga Elvira utan att först vara säker på att
mästerlotsen gillade det.
Albert Sjöberg svarade kort och klart, att han helst
såg, att brinkmännerna aldrig satte sin fot på
Tallholmen mer. Vad dottern beträffade, var hon fri
människa och fick göra precis som hon ville.
Efter detta beviljades Josef nådigt tillträde hos
Elvira. Hon sade nej genast. Hon ville inte till Grönö
gård. Hon hade fått nog av sitt besök på den. Josef
bedyrade, att han inte kunde leva utan henne. Ja, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
