Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
joren. Lotsfamiljerna på Tallholmen sågo sura ut. De
ansågo allmänt, att man lurat dem på konfekten.
Gammal hävd fordrade ett hej dundrande bröllop. Det
kunde minsann mästerlotsen haft råd till nu, när han blev
ensam och inte längre hade barnen att försörja.
Mästerlotsen hade också önskat, att de skulle se
mycket folk hos sig på Elviras bröllopsdag. Enkelheten var
Elviras påhitt. Hon tyckte det hela var blandat med
alltför mycket vemod. Josef visade sig vänlig och god,
men det grep Elvira hårt att känna sig stå inför
skilsmässa från fadern. Bäst att hålla sig för sig själva.
Varken farbror Eriks från Solö eller farbror Karls
ute på Grålöga hade bjudits. Om Georg visste man, att
han helst stannade i staden.
Änkan efter en av lotsarna hade lagat
bröllopsmiddagen. Den avåts hos mästerlotsen. Den enda, som
inbjudits, var majoren. Han hade inte bättre vett än att
komma i parad som den gången, när Gabriel rövade
bort Elvira. Det förbättrade inte stämningen. Det
väckte pinsamma minnen hos de andra. När
uppbrottet skulle ske på eftermiddagen och de nygifta stego
ombord på ångslupen, som Josef hyrt för att köra dem
ut till Grönö, kände Elvira det som hennes hjärta skulle
trasas sönder. Alla dess trådar stodo fast vid
Tallholmen. Det slet i henne som om bröstet gått i blod.
Ångern pressade henne. Hon ville hoppa i land igen.
Hon stirrade på fadern, sökte hans ögon. De logo mot
henne. Men det måste finnas något där bakom. Måste!
Något liknande hennes egen, vilda smärta. Kände han
ingenting i denna stund? Eller kunde han dölja sina
känslor så väl ? Hon blev icke klok på det. Båten gick.
Då brast Elvira i gråt. Allt lämnade hon kvar efter
sig. Allt vad hon haft kärt. Aldrig hade hon älskat
Tallholmen så högt som när hon for bort från den till
ett nytt liv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
