Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har haft det storartat här på Tallholmen. Vad
sitter jag och beklagar mig för? Gamla blir vi alla, om
vi får leva. Det hör till saken, att hår och tänder
trillar bort.
Mästerlotsen öppnade munnen och synade den i
spegeln. Ingen fara med tänderna. Han smällde igen
käkarna och öppnade på nytt. Ett starkt och bra bett.
Litet gult av rökningen, men annars satt det gott fast
ännu. Pipan hade gnagt en urhålkning mellan två
tänder, men annars —. Vad nu då? Sång?
Mästerlotsen, som satt bara i byxor och skjorta, fick
på, sig kavajen i en hast och skyndade ut på trappan.
Skolbarnen stodo samlade utanför huset och öppnade
sina små, rara näbbar till att fira Albert Sjöberg med
sång på morgonkvisten. De älskade farbror
mästerlotsen. Han brukade klappa dem på kind, när de
möttes, eller sticka åt dem karameller eller andra godsaker.
Nu skulle han ha belöning för att han alltid varit
hygglig mot dem. Ett par av ungarna sjöngo i ivern och
glädjen hjärtinnerligt falskt till förtvivlan för
skollärarinnan, som anförde och som efter sångerna
ut-bragte ett fyrfaldigt leve för mästerlotsen Albert
Sjöberg.
Ungarna måste bjudas på kaffe och kakor. Jenny,
som redan varit uppe länge, befann sig i ett nedrigt
humör och fräste till åt mästerlotsen, när han bad om
kaffe åt barnen:
»Jaså, ska det redan börjas?»
överallt på Tallholmens flaggstänger smattrade
blågula dukar. Uppe på högsta berget klatschade
signalställets små flaggor i prunkande färger. Det riktigt
sjöng om dem, ,, \
Klockan tio kom majoren med första rosorna och
utbragte ensam ett: »Leve mästerlotsen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
