- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
284

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ilskan, sorgen. Hon var den enda kloka av dem
allesammans. Endast hon visste var den verkliga glädjen
fanns. Gabriel Brinkman dansade nog som vanligt uppe
på dansbanan i skogen. Han kom alltid till Solö på
söndagarna. Ingen dansade som han, ingen kysstes som
han, ingen galnades som han. Brodern till Elviras man!
Ha! Elviras svåger! Ha!

Hon skrattade högt, vände sig om och räckte glatt
ut tungan till hela födelsedagsfesten. Så gick hon ned
till roddbåtarna.

Bakom henne skrek ett barn. Eriks hustru, Klara,
som hela kvällen efter middagen suttit med Elviras
pojke i stugan, försökte tysta pojken. Det gick inte
alls. Han blev etter värre. Elvira fortsatte att dansa.

»Elvira!» ropade mästerlotsen, som satt bredvid.
Pojken skriker!»

»Det gör ingenting», sade Elvira och dansade förbi.
»Han är bara hungrig.»

»Gott för lungorna», tröstade majoren. »Låt honom
skrika!»

»Bäst morfar tar honom», sade Klara förskräckt.
»Jag står inte ut!» Hon lade utan vidare barnet i
mästerlotsens knä. Han måste knipa ihop benen för
att inte byltet skulle ramla ned.

»Elvira, hör du inte?» ropade mästerlotsen. »Skynda
dig!»

Elvira bröt sig ur dansen och kom fram till dem.

»Vad ni är dumma», sade hon.

Hon föll på knä framför mästerlotsen, knäppte upp
klänningslivet och gav bröstet åt sin lilla skrikhals.
Denne grabbade genast med små knubbiga händer tag i
läckerheten, tystnade och började suga.

Elvira såg leende upp mot sin far. »Den enda
visdomen», sade hon.

Över gräsplanen gick dansen i sommarnatten.

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free