- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
31

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 1. Det franska samhället före revolutionen (l’ancien régime)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

seignörerna till konungen samt återtog i hans hand sin
officiella karaktär; det skydd, som förut endast de förre kunnat
åstadkomma mot yttre fiender, blef det nu regeringens sak
att bereda, hvarför också vasallerne förlorade både rätten och
skyldigheten till krigföring, och sedan lugnare tider sålunda
uppstått, behöfde ej längre de för kulturen nödiga
inrättningarne monopoliseras för att bringas till stånd.

Då de skyldigheter, som ursprungligen betingat
privilegierna och de feodala rättigheterna, sålunda försvunno, hade
det rationellaste naturligtvis varit, att äfven dessa privilegier
och rättigheter bort upphöra, ty om det ligger en viss
billighet däri, att en klass, som utför ett kraftigare samhällsarbete,
intager en förmånligare ställning, så äro å andra sidan sociala
företrädesrättigheter endast så länge berättigade, som de
motsvaras af större prestationer. Att beröfva feodaladeln dess
suveränitetsrättigheter och på samma gång de sociala
företräden, som åtföljde dessa, var dock något, som vid nyare
tidens början ej låg inom möjlighetens område.

För att hindra samhällsutvecklingen från att råka på
osunda afvägar återstod då blott att låta dessa privilegier,
som regenterna ej kunde afskaffa, åter så att säga förtjänas
genom andra skyldigheter, afpassade efter de förändrade
tidsförhållandenas kraf. I hvarje samhälle behöfves en
aristokratisk eller ledande klass. Idealet för en sådan är visserligen
ej en privilegierad bördsadel[1], men vid samhällsproblemets


[1] Till en del torde dock aristokratien i hvarje samhälle komma att
hvila på börd (ehuru ej på privilegier). Hela den jordiska utvecklingen
beror af en den ena generationens ärfvande från den andra, och de, som
få mera af ett sådant arf, hafva nödvändigt en större möjlighet till
utveckling än de, som fått mindre. Detta må synas vara en orättvisa, men från
denna lag kunna människorna lika litet som växterna och djuren, folken
lika litet som individerna helt och hållet frigöra sig. Kraftigare djur- och
växtformer uppkomma genom att vissa egenskaper utvecklas genom arf.
Att europeerna nu äro öfverlägsna t. ex. Afrikas vildar, beror till stor del
af att de förra mottagit ett större bildningsarf än de senare, och på samma
sätt är den rikedom som ärfves, den bildning som barnet i en förfinad
familj insuper, intet annat än ett af fäderna undangjordt materielt eller
ideelt arbete. Inom det mänskliga samhället höfves det emellertid att söka
mildra denna lag genom att bereda möjligheter till högre utveckling åt
dem, som äro mäktiga däraf utan att hafva fått ett dylikt arf, så att den
aristokratiska klassen oupphörligt rekryteras och omsättes.
Privilegieväsendets fel är dels att det hindrar detta, dels att det gör de förmåner, som
borde följa af ett behörigt begagnande af denna möjlighet, till en ovilkorlig
rättighet, hvilket lätt verkar försoffande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free