Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 1. Det franska samhället före revolutionen (l’ancien régime)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detaljer, sågo de i fälttågen endast lustpartier, som med
tillfällen till personlig bravur kryddade det till lägret
öfverflyttade yppiga hoflifvet. Af anslagen till arméen gick brorslotten
till de åt högadeln förbehållna sinekurerna, om hvilkas antal
man kan göra sig en föreställning däraf, att den franska
arméen kort före revolutionen räknade ej mindre än 1171
generalspersoner, och att af in alles 90 millioner L. användes endast
44 till soldaternas underhåll. Om de lägre officersplatserna
voro illa aflönade, så bereddes i stället en fördel åt lågadeln
genom deras öfverdrifvet stora antal: på en armé af omkring
200,000 man funnos icke mindre än 60,000 officerare (dock
däri inbegripet underofficerare), och för ungefär hvar 3:dje
soldat hade man således en befälsperson. Dessa
missförhållanden kunde i längden ej undgå att äfven inverka skadligt
på arméens duglighet och anda. Under det att bland det
högre befälet herskade själfsvåld och bristande
yrkesskicklighet, spred sig bland de illa aflönade underofficerarne och de
i elände lefvande soldaterna ett missnöje, som för disciplinen
innebar betänkliga vådor och framkallade talrika
deserteringar. Också trädde redan under sjuåriga kriget, när den franska
arméen skulle mäta sig med den på en järnhård disciplin
hvilande preussiska krigskonsten, dess inre upplösning i öppen dag.
Hvad som fullbordade den franska aristokratiens
moraliska ruin var emellertid det förhållande, hvari den under
Ludvig XIV:s regering trädde till hofvet. Beröfvad tillfälle
att deltaga i det politiska lifvet och i den egentliga
administrationen, skulle dock den privilegierade godsegareklassen
kunnat blifva af ganska stor nytta, om den egnat sig åt
skötandet af sina egendomar, blifvit själen i för provinsen
gagneliga företag, varit sina underhafvandes naturliga beskyddare
mot de kungliga ämbetsmännens förtryck samt begagnat den
seignöriella domsrätten till åvägabringande af en god och
kostnadsfri rättsskipning. Men äfven genom en dylik verksamhet
skulle adeln hafva bevarat en viss själfständighet, och detta
var mera än Ludvig XIV:s alt uppslukande maktlystnad och
fåfänga kunde fördraga. Han ensam ville vara den sol,
hvaromkring alt i hans rike skulle vända sig, och därför tålde
han ej, att de förnäma kvarstannade i provinserna och blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
