- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
39

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 1. Det franska samhället före revolutionen (l’ancien régime)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medelpunkter för lifvet i dessa, utan fordrade, att de skulle
infinna sig i Versailles för att där bringa honom sin hyllning.
Gjorde de detta, läto de uppvaktningar vid hofvet blifva
lifvets egentliga uppgift, då öppnades för dem Versailles’
förtrollade verld af konungagunst, njutningar och nöjen, då hade
de att vänta befordringar, sinekurer och pensioner: med ett
ord, hvad som i andra samhällen anses böra vara förtjänstens
belöning, det blef här sysslolöshetens[1].

Dessa lockelser förfelade ej att göra sin verkan,
understödda som de blefvo af det franska lynnets fåfänga och
svaghet för det glänsande. Enstaka undantag gåfvos väl, då
adelsmannen stannade på sitt gods, och särskildt var detta fallet i
Anjou och Bretagne; där var också trots hälftenbrukssystemet
böndernas tillstånd drägligt, och ett patriarkaliskt förhållande
herskade mellan dem och seignörerna. Huru detta
emellertid uppfattades på högre ort visar en intendentsrapport från
Anjou, hvari klagas öfver, att adeln i denna provins föredrog
att lefva bland bönderna i stället för att i Versailles uppfylla
sina skyldigheter mot konungen. När olyckan kom, skulle
det dock visa sig, att det var bland de föraktade landtjunkarne
i denna trakt (Vendée) och ej bland den smickrande hofadeln,
som konungadömet hade sitt pålitligaste stöd.

I regeln strömmade emellertid de förnäma till Versailles,
hvarest de tillbragte största delen af året under
uppvaktningar, fester och intriger. Så beröfvades provinserna sina
naturliga ledare och aristokratien det sista tillfället till nyttig
verksamhet. Särskildt betecknande är i detta hänseende det sätt,
hvarpå den seignöriella domsrätten under dessa förhållanden
kom att handhafvas. Ehuru denna besynnerligt nog ej
innebar, att adelsmännen själfva skulle få vara domare, utan
endast gaf dem rätt att tillsätta sådana, skulle den dock äfven
i sådan form kunnat bereda godsegarne möjlighet att på den


[1] Af Necker beräknades pensionernas årliga belopp till 28 millioner;
de utomordentliga invisningar på statskassan, som konungen gjorde till
gåfvor och gratifikationer under åren 1774—89, stego enligt »röda boken»
till 227,985,716 L. På hvilka grunder pensioner plägade utdelas ses af en
uppgift, anförd af Taine, att på en vecka utdelades 128,000 L. i pensioner
åt damer vid hofvet, under det att på två år inga pensioner gifvits åt
officerare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free