- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
40

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 1. Det franska samhället före revolutionen (l’ancien régime)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lokala rättskipningen samt politieväsendet utöfva ett gagnande
inflytande; men då Englands stolta aristokrati, som förlorat
den ärftliga domsrätten, eftersträfvade såsom en heder att få
i egenskap af fredsdomare sörja för upprätthållandet af en
god ordning bland sina underhafvande, funno de franska
adelsmännen en dylik sysselsättning simpel och ovärdig i
jämförelse med Versailles’ förfinade hoflif, och domsrätten med ty
åtföljande funktioner blef för dem blott ett besvär, som de sökte
komma ifrån till bästa möjliga pris, så vida de ej rent af
förvandlade den till en inkomstkälla. Ehuru det var påbudet,
att handhafvaren af den seignöriella domsrätten skulle af le
justicier erhålla anständig lön, iakttogs detta i allmänhet ej;
ja stundom såldes t. o. m. platserna, hvaraf följden
naturligtvis blef att de råkade i händerna på okunniga eller tvetydiga
personer — det finnes t. o. m. exempel på att seignören åt
betjänter anförtrott rättskipningen — som höllo sig skadeslösa
genom mutor och utpressningar. De seignöriella fängelserna
befunno sig vanligen i det eländigaste skick[1], och för att
bespara le justicier kostnaderna af fångarnes underhåll lemnades
ofta grofva brott obeifrade. Så blefvo just de feodala
rättigheter, som mer än något annat bort kunna försona folket
med aristokratiens privilegierade ställning, nu ett medel att
göra denna ännu mera förhatlig.

Äfven kyrkan drogs in i denna förvända sakernas
ordning. De franska konungarnes rätt att tillsätta en stor mängd
andliga platser begagnades på sådant sätt, att de mera
betydande nästan uteslutande förbehöllos åt medlemmar af
förnäma familjer samt utdelades ej på grund af förtjänst, utan
på grund af hofgunst; så lockades äfven den andliga
aristokratien till hofvet; så blefvo kyrkans förnämsta platser blott
ett supplement till de sinekurer och pensioner, som utgjorde
adelns belöning för det den svikit sin mission inom samhället,
och isynnerhet hvimlade hofvet af förverldsligade abbéer, som
ej blott försummade sina skyldigheter mot de gods, hvaraf de
drogo inkomst, utan äfven sina rent andliga åligganden. Att


[1] Detsamma var äfven förhållandet med de ekonomiska inrättningar
(kvarnar, broar m. m.), för hvilkas underhåll seignörerne egde att uppbära
tvångsafgifter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free