Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 1. Det franska samhället före revolutionen (l’ancien régime)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bereda sig medel genom försäljning af sin jord. På detta sätt
råkade denna, såsom vi ofvan beskrifvit, till stor del i
händerna på jordbruksarbetare, som med den underbara
hushållningsförmåga, som utmärker den franska bonden, lyckats
aftvinga sin fattigdom en sparpenning, stor nog att därmed
förvärfva — ej frihet från de feodala skyldigheterna, men
själfva eganderätten till torfvan, och ofta var det enda, som
adelsmannen hade kvar af sina fäders egendom, ett slott, hvars
flöjlar vitnade om hans skatterätt öfver de kringboende
själfegande bönderna[1].
Det är lätt att förstå, att under sådana förhållanden
någon skonsamhet ej kunde komma i fråga vare sig mot
hälftenbrukarne eller censitärerna. Mellan stormannen vid
hofvet, som blott någon gång om året kom till sitt slott för
att jaga eller gifva fester, och hans underhafvande af ena
eller andra slaget fans ej mer något personligt samband. Han
trädde till dem blott i förbindelse genom hårdhjärtade
intendenter eller arrendatorer af uppbörden, för hvilka det blott
gälde att skaffa sig och husbonden så stora inkomster som
möjligt; och om landtadelsmannen, som lefde ibland den
jordbrukande befolkningen och såg dess nöd, äfven hade velat
visa sig skonsam, hindrades han därifrån af sin egen
fattigdom. Så förklarar det sig, hvarför de feodala institutionerna
i Frankrike blefvo mera förhatliga än i det öfriga Europa.
Det berodde ej därpå, att de här bibehållit sig starkare än i
andra länder, utan tvärtom därpå, att de här till sina
väsentligaste delar voro förstörda. De ruiner som återstodo
föreföllo så odrägliga, just emedan de saknade ändamål[2]. För
det öfriga folket framstod seignörerne såsom en klass af
fordringsegare, för hvars anspråk och rättigheter det ej var
möjligt att upptäcka någon förnuftig grund. Den franska adeln
var i själfva verket i fullaste mening blifven, hvad Geijer på
ett ställe kallar: »en aristokrati af drönare och vattenbin», som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
