Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 1. Det franska samhället före revolutionen (l’ancien régime)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de beryktade lettres de cachet[1] öppet stälde sig i laglöshetens
tjänst; Fredrik II i Preussen förklarade uttryckligt, att hans
konungsliga värdighet blott innebar att han var »statens förste
tjänare», samt handlade äfven i enlighet härmed; i Sardinien
utplånades på regeringens initiativ genom en fredlig aflösning
1771 de feodala rättigheterna, och huru mycket man än, som
vi i det följande skola se, kan hafva att anmärka mot »den
upplysta despotismen», var det dock den, som utom Frankrike
undanröjde många af de missförhållanden som där
framkallade revolutionen. I dylika företeelser ligger en väsentlig
orsak till, att i Frankrike rojalismen under det 18:de
århundradet alt mer och mer undergräfdes — vida mer än hos
många folk, som i äldre tider ingalunda kunnat i konungskhet
täfla med det franska.
Men det var ej nog med att det franska konungadömets
pligtförsummelser gjorde detsamma förhatligt; de återverkade
äfven hämnande på dess styrka. För att en centralisation sådan,
som den af Richelieu och Ludvig XIV skapade, skulle kunna
motsvara sitt ändamål, behöfdes en konung, som själf
öfvervakade alt. När detta under Ludvig XV och Ludvig XVI
ej mera blef fallet, råkade det hela snart i olag, och
regeringsmakten blef i själfva verket vida svagare, än om den fått
verka genom organ med en viss själfständighet, hvilka kunnat
ömsesidigt kontrollera hvarandra. Nu förtryckte
ämbetsmännen folket och bedrogo staten; krigshären råkade i upplösning
och finansernas ställning blef förtviflad. I synnerhet bidrogo till
förstörelseverket de från medeltiden härstammande
institutioner, hvilka Ludvig XIV underlåtit att verkligt reformera,
blott därför att de böjt sig för hans person. Då de ej
assimilerats med den nyare samhällsorganismen, blefvo de liksom
dödbildningar, hvilka på längden tärde på dennas lifskraft.
Så reste sig nu åter parlamenten till strid mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
