Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 2. Upplysningsfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturtillståndet ej var möjligt, sökte han ett botemedel mot
civilisationens olyckor i en samhällsteori, genom hvilken »människan
i allmänhet» åter så mycket som möjligt skulle komma till
heders, och det är då klart att han egentligen ej bort kunna
tala om olika statsformer såsom berättigade af lokala eller
historiska förhållanden. En af hans efterföljare, Condorcet,
hvilken dref hans mekaniskt matematiska uppfattning af
människolifvet till sin höjd, förklarade också uttryckligt, att »man
måste afstå från denna baksluga och falska politik, som,
glömmande att människorna på grund af själfva sin natur hafva
lika rättigheter, än vill låta utsträckningen af de rättigheter,
de böra få behålla, bestämmas af landets storlek, klimatet,
nationalkaraktären, folkets rikedom och handelns och
industriens fulländning, än vill på ett ojämnt sätt fördela dessa
rättigheter mellan vissa klasser på grund af börd, rikedom
och yrke». Nej, liksom katolicismen ej erkänner mera än en
kyrka såsom saliggörande, så kunde ej häller anhängarne af
den rousseauska samhällsläran, om de ville vara konsekventa,
erkänna mera än ett statsskick såsom berättigadt, och i denna
trånga ofördragsamhet, som ej ville gifva rum för några andra
synpunkter än sina egna, som ej kunde tåla, att lifvets
oändliga rikedom söker sig uttryck i växlande former, återfinna
vi en af upplysningsfilosofiens förnämsta ensidigheter: ja det
är hos den af Rousseau grundade statsrättsliga skolan, som
denna abstraktionens synd är drifven till sin höjd.
Själfva grundtanken i Rousseaus samhällslära, sådan den
utvecklas i »Samhällskontraktet», var, att staten uppkommit
genom ett fritt fördrag mellan folkets individer och att dessa,
då de af naturen voro jämlikar, borde hafva lika andel i
samhällsmyndigheten. Det gamla samhällets fel ansåg han vara
att hafva afvikit härifrån, genom att det låtit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
