Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 2. Upplysningsfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
majoriteten och behöfver sålunda ej personligt ansvara för sitt
handlingssätt.
Så besynnerligt det än må förefalla, kan emellertid den
Rousseauska samhällsläran äfven leda till flertalets
förtryckande af minoriteten. Förutsättningen för att medborgarne
skulle få deltaga i suveränitetens utöfvande var nämligen,
såsom vi sett, att de antogo de nya ofelbara dogmerna. Endast
de, som gjorde detta, kunde således räknas med, när folkviljan
skulle utrönas, och, om också i verkligheten minoritet, blefvo
de således samhällets oinskränkta beherskare. Upplysande i
detta hänseende är t. ex. hans ofvan anförda yttrande om
katolikernas öde i det nya samhället. Dessa utgjorde
nämligen majoriteten af det franska folket, men det oaktadt borde
de, såsom vi sett, samt och synnerligen hafva landsförvisats.
Om sålunda despotismen var en konseqvens af den
rousseauska samhällsläran, så kunde den emellertid äfven gifva
upphof till en annan, nämligen anarkien. Då Rousseau t. ex.
förklarar, att, om ett folk inrättar en ärftlig styrelse, eger en
sådan anordning ej någon bindande kraft, utan är en
provisorisk form, som folket efter behag kan förändra eller
afskaffa, så är detta nästan som en inbjudning till uppror.
Visserligen förklarar han äfven, att ett församlande af
medborgare i och för utöfvandet af folkviljan endast då är
berättigadt, när det skett i enlighet med de af lagen föreskrifna
formerna, men hvilken säkerhet fans för, att dessa skulle
iakttagas af en tygellös menighet, som blifvit förklarad ofelbar
och mot hvars maktmissbruk inga garantier finge uppställas?
För Rousseau själf existerade nog icke någon sådan fara i
följd af hans antagande, att människorna blott voro
abstraktioner af förnuft och godhet, men lifvet kan ej uppvisa några
dylika »människor i allmänhet», utan de människor, på hvilka
det har att bjuda äro varelser med skiftande förståndsgåfvor,
stridiga intressen och våldsamma passioner, och i verkligheten
kunde tillämpningen af samhällskontraktet därför lätt blifva,
att första bästa folkhop förgrep sig på den bestående
ordningen, på regering, representation och lagar, isynnerhet som
ordet »folket» visserligen i teorien användes för att beteckna
nationen i dess helhet, men af det allmänna språkbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
