- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
68

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 2. Upplysningsfilosofien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lif; men härvid besannas blott den gamla erfarenheten, att
ingen har lättare att klandra statsstyrelsen än den, som själf
ej har tillfälle att taga del däri. »Att göra en aristokrati
sysslolös — säger Taine — »är att göra den benägen för
fronderi». Det offentliga lifvet var i Frankrike ett skådespel,
hvaraf den förnäma verlden ständigt var åskådare, men hvari
den aldrig var medspelare, och publiken är alltid mera road
af kritik än aktörerna! Dessutom funnos inom denna krets
många, som ansågo sig på ett eller annat sätt förbigångna
af de maktegande. Till dylika rent personliga anledningar
till missnöje kom ytterligare den redan anmärkta
omständigheten, att i samma mån, som styrelsen förslappades, vaknade
åter aristokratiens gamla oppositionslust, och man försmådde
ej att för samhällsteorier i Boulainvilliers’ ande söka stöd i
filosofernas omstörtningsläror. Men om också
upplysningsliteraturens revolutionära samhällsläror sålunda ej blott
tolererades utan äfven applåderades inom de aristokratiska
kretsarna, så må man därför ingalunda föreställa sig att de i
allmänhet hade gjort de förnäma benägna att afstå från sina
egna företräden. Att »hopen» i verkligheten skulle kunna
göra dem dessa stridiga, föreföll så otänkbart, att man trodde
sig tryggt kunna unna sig nöjet att lyssna till ett genialiskt
resonemang, hvari deras befogenhet teoretiskt angreps. »Vi
njöto» — säger grefve de Ségur i sina memoarer — »på
samma gång af adelskapets fördelar och af en plebejisk filosofis
behag ... Det (nämligen angreppen på den bestående
samhällsordningen) var ingenting annat än strider med penna och
ord, som ej syntes kunna göra någon skada åt den
företrädesställning, som vi åtnjöto och som många seklers besittning
lät oss tro vara orubblig.» Så länge det ännu blott var fråga
om ord, voro de förnäma sålunda gerna »frisinnade» ja
»revolutionära», men så snart verkliga reformer skulle
genomföras, förbyttes hastigt dessa »upplysta filosofer» till
trångbröstade och omedgörliga aristokrater. Genom att lättsinnigt
leka med elden hade de emellertid kraftigt bidragit till den
förhärjande brand, hvars första offer de själfva skulle blifva.

Mera uppriktiga vänner fann den nya filosofien, när den,
såsom snart nog skedde, trängde ut bland de högre ofrälse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free