Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 3. Reformförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dag, att revolutionens stormar för Europa i allmänhet
medförde en välbehöflig väckelse. Det var de, som hos dess folk
väckte till fullt medvetande ej blott ett kraftigt reformbegär,
utan äfven den individuella och nationella
själfständighetskänsla, hvarförutan det förra lätt förfelar sitt mål, och först
genom dem blef det sålunda möjligt att på en bredare basis
fortsätta det reformarbete, som den upplysta despotismen ej
förmått bringa till en lycklig fullbordan, emedan den fotat
det samma uteslutande på regeringsmakten.[1] Hvad åter
Frankrike själft angår, torde det ännu vara för tidigt att våga ett
bestämdt omdöme. Försöken att grundlägga en verklig frihet,
som där egt rum, hafva länge misslyckats, i det folket,
beherskadt af de lidelser som revolutionen uppväckt, återfallit
än i den monarkiska, än i den demokratiska despotismen, och
hvad den tredje republiken bär i sitt sköte är ännu ovisst.
Det är möjligt, att dessa skakningar för Frankrike äro en
nödvändig kris för vinnande af verklig politisk hälsa, och blir
detta en gång resultatet, så har man visserligen att söka
grunden därtill i den starka nationella väckelse, som revolutionen
innebar, men med säkerhet kan man ej påstå, att detta land
af revolutionen hittills haft någon annan varaktig vinst än
som synes hafva kunnat erhållas genom en upplyst despotism,
nämligen likhet inför lagen, de feodala bördornas afskaffande,
religionsfrihet och en tidsenlig lagstiftning. Den nationella
diktatur, som konungadömet så länge utöfvat i Frankrike,
synes äfven hafva bort göra detta land mer än de flesta andra
mottagligt för en uppifrån företagen omskapning, och i själfva
verket väntade man också där, såväl på grund af dessa
historiska traditioner som på grund af modefilosofiens benägenhet
för den upplysta despotismen, i det längsta, att konungamakten
skulle genomföra det välbehöfliga och så allmänt
efterlängtade reform verket[2].
Ludvig XV:s eländiga styrelse blef för denna väntan en
enda stor missräkning, men förhoppningarna vände sig då
med så mycket större ifver mot den unge furste, som skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
