Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 3. Reformförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frihet, hvaraf Turgot ämnade låta den åtföljas, på längden
skulle kunnat uppfostra fransmännen äfven till politisk frihet
och således i sina följder gått utöfver den upplysta
despotismens program, men det sätt, hvarpå däri skattas jämväl åt
ekonomisternas ensidigheter, gör det knappast antagligt, att
Turgot själf åsyftat något sådant.
I första rummet förtjänar härvid anmärkas de politiska
rättigheternas uteslutande bindande vid jorden[1], hvilken,
såsom vi veta, af denna skola betraktades såsom det enda
upphofvet till verklig rikedom. Vidare måste det väcka
förvåning, att ej de redan befintliga provinsialständerna lades till
grund för den nya inrättningen, men förklaringen härtill är
helt enkelt det underskattande af det historiska
sammanhanget och det öfverskattande af den abstrakta likformigheten,
som vi funnit utmärka ekonomisterna liksom nästan hela
upplysningen. Den memoar, hvarigenom Turgot föreslog den
nya förvaltningsorganisationen, förklarar uttryckligen, att det
vid nya inrättningar vore onödigt och vilseledande att taga
hänsyn till de historiskt gifna förhållandena, då »de
mänskliga rättigheterna ej hafva sin grund i historien utan i
naturen». Ja tillvaron af provinsialständer till och med nästan
beklagas, emedan dessa »lokala halfförmåner»[2] kunde
försvåra reformens genomförande i alla provinser och således
likformigheten störas. Anmärkningsvärdast är emellertid, att
förslaget utesluter den tillämnade riksförsamlingen från all
andel i lagstiftningen[3] samt tydligen sträfvar att genom
församlingarnas fåtalighet och kortheten af deras sessioner[4]
hindra dem från att ernå någon politisk betydelse, ty i detta
synes ligga ett otvetydigt bevis på, att dess upphofsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
