Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 3. Reformförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det 18:de århundradets upplysning har ej haft en ädlare
representant än Lamoignon de Malesherbes. De idéer om
fördragsamhet, frihet och humanitet, som utgöra dess
oförvanskliga ära, funno hos honom genklang i en karaktär af
sällspord renhet, och till deras befrämjande begagnade han
det inflytande, som tidigt bereddes honom såsom tillhörande
en af Frankrikes förnämsta ämbetsslägter. Vid 29 års ålder
(1750) sin fars efterträdare såsom president i la cour des
aides gjorde han sig bemärkt genom yrkanden på reformer,
som han i sitt ämbetsverks namn framstälde till regeringen,
och de 13 år han utöfvade censuren, som samtidigt anförtrotts
honom, blefvo en verkligt gyllene tid för den franska
tryckfriheten och underlättade i väsentlig mån
upplysningsliteraturens framträdande[1]. Vid slutet af Ludvig XV:s regering
delade la cour des aides parlamentens öde, men återstäldes
med dem 1774, då Malesherbes åter intog presidentsstolen, och
året därpå lyckades Turgot utverka att han kallades till
minister för det kungliga huset. För Turgot blef han såsom
sådan ett ovärderligt stöd ej blott genom att direkt befrämja
hans sträfvanden och äfven för egen del söka genomföra
förbättringar[2], utan ock därigenom att mjukheten och behaget
i hans personlighet ersatte hvad i detta hänseende brast hans
något sträfve och otillgänglige ämbetsbroder. Olyckligtvis var
Malesherbes alt för teoretiskt anlagd och af ett alt för känsligt
sinne för att vara rätt vuxen sin plats[3]. Van att se sakerna i
stort, tröttnade han nu på de detaljer som han måste handlägga.
De personliga obehag och de intriger, som oupphörligt mötte
honom, väckte hans afsmak, och i följd af alt detta började
han snart vilja draga sig tillbaka. I det längsta sökte Turgot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
