Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 3. Reformförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han äfven skulle inspärras på Bastiljen, men därhän kom
det dock ej.
Till modern, hvilken liksom Mercy beklagade denna
ministärförändring, skref hon: »jag bekänner, att jag ej är
ledsen öfver Turgots och Malesherbes afgång. Men jag har ej
blandat mig däri». Mercys redogörelse för händelserna, hvarpå
framställningen här ofvan är grundad, utgör emellertid ett
ojäfaktigt vitnesbörd, att hon härvid ej höll sig till
sanningen.
Så afbröts till stor del genom en ung kvinnas oförstånd[1]
detta reformverk, som, om det också ej var fritt från alla brister,
dock utgjorde ett i högsta måtto aktningsvärdt försök att utan
våldsamma medel bekämpa de sjukdomsämnen, som hopat sig
i den franska samhällskroppen. Men Turgots fall medförde
ej blott verkets afbrytande (så att t. ex. den nya
förvaltningsplanen aldrig kom till utförande), utan ock omintetgörandet
af de förnämsta resultat, som redan blifvit vunna. Redan den
11 Augusti 1776 återstäldes (med några obetydliga
modifikationer) det gamla näringstvånget, och genomförandet af den
nya metoden för vägunderhållet uppsköts, hvilket i själfva
verket innebar, att ediktet därom återkallades[2]. De olyckor,
som ej minst för Ludvig XVI blefvo följden af Turgots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
