Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 3. Reformförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmådde den dock ej ensam bereda monarkiens räddning. Det
mest lysande momentet däri, eller Frankrikes deltagande i
det nordamerikanska befrielsekriget, har tvärtom på dubbelt
sätt påskyndat den slutliga katastrofen.
Beröringen med den unga fristaten, hvari man trodde sig
se ett förverkligande af Rousseaus ideal, ökade nämligen
ytterligare den gäsning, som upplysningsliteraturen åstadkommit
i Frankrike, och de summor, som kriget slukade, blefvo af
ödesdiger betydelse för landets finanser.
Under hela det 18:de århundradet befunno sig dessa i
ständig förvirring. Orsaken härtill var ej blott slöseriet, utan
ock att statsinkomsterna verkligen äfven under normala
förhållanden skulle varit otillräckliga[1], men detta hade åter sin
grund i privilegierna. Såsom vi sett undgingo nämligen
genom dessa de högre klasserna till stor del att bidraga till
statsbehofvens fyllande, och de lägres skatteförmåga var redan
så öfver höfvan anlitad, att äfven den mest despotiska
regering måste rygga tillbaka för att pålägga dem nya bördor
åtminstone i en utsträckning som kunnat bereda en
tillräcklig hjälp. Så hämnade sig på konungadömet själft dess
försummelse att sätta sig i spetsen för ett tidsenligt reformarbete;
förvirringen i finanserna blef den oroliga puls, som röjde den
franska samhällskroppens inre ohälsa, och det var också den,
som slutligen framtvang kraftåtgärder, som visserligen ledde
till landets återupprättelse, men genom — en revolution.
Denna fara hade ej undgått Turgot. En af hörnstenarne
i hans system hade varit att råda bot för finansnöden; då han
därvid uppstälde såsom grundsats: ingen bankrutt, inga lån,
inga nya skatter, är det klart, att det var på sparsamhetens
väg som han förnämligast ville nå detta mål. Åtskilliga
omständigheter tyda på, att han ej häller förbisett det enda
medel, som kunnat med roten upprycka det onda;
genomförandet af en rättvisare beskattning[2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
