- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
95

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FJÄRDE KAPITLET.


Aristokratisk reaktion och insurrektion.



De privilegierade erhålla nya förmåner. Statsbristen. Calonnes
reformförslag. 1787 års notabelförsamling. Parlamentets motstånd. Riksständerna
utlofvas den 19 Nov. 1787. Nya förvecklingar med parlamentet.
Parlamentets rättighetsförklaring (den 3 Maj 1788). Statskuppen den 8 Maj.
Parlamenten och adeln i provinserna uppresa sig mot konungamakten.
Kyrkomötets opposition. Regeringsbeslutet den 5 Juli 1788.
Flygskriftsliteraturen om riksdagens sammansättning. Briennes fall. Neckers andra
ministär. Parlamenten återställas. 1788 års notabelförsamling.
Regeringsbeslutet om tredje ståndets fördubbling (27 Dec. 1788). Riksdagskallelsen.
Valkretsarnes cahiers. »1789 års idéer.»
[1]

Neckers fall bildar en afgörande vändpunkt i Ludvig
XVI:s regering. Han hade nu förlorat all smak för
reformministrar[2], och från denna tid förstodo den gamla ordningens
anhängare att genom hofkretsarne fullständigt leda honom i
enlighet med sina syften. Visserligen afled Maurepas redan
den 21 November 1781, men han hade så skickligt beredt
vägen för reaktionen, att denna äfven utan honom kunde hafva
sin gång. Vergennes, som nu, då Ludvig ej tillsatte någon
ny premiärminister, fick ett stort inflytande äfven på de inre
angelägenheterna, var ej häller egnad att gifva sakerna en
annan riktning, ty han var ifrig vän af en stark
konungamakt och misstrodde därför tidens liberala sträfvanden. Också
nöjde man sig ej ens med att förhindra alla reformer; under
de år som nu följde finner man att de privilegierade t. o. m.
förstått att gifva ytterligare utsträckning åt de bestående
orättvisorna och missbruken.


[1] Literaturanvisningen meddelas i Not XI.
[2] Den äldre Mirabeau ansåg, att det varit hofmännens beräkning att
så skulle gå, i det Ludvig XVI genom reformvännernas misstag skulle botas
för sina liberala tendenser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free