Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trots drottningens önskan att se platsen öfverlemnad åt den
af wienerhofvet gynnade ärkebiskopen i Toulouse, Loménie
de Brienne, trots de betänkligheter, som Calonnes rykte ingaf
Ludvig och Vergennes, genomdrefvo hans vänner, att han den
3 November 1783 utnämdes till generalkontrollör.
Calonne styrde med afseende på finansförvaltningen för
fulla segel vidare i den af Necker angifna riktningen, men
då denne grundat sitt lånesystem på ordning och sparsamhet,
förklarade Calonne, att den, som behöfver låna, bör göra stora
utgifter för att få kredit, och han handlade äfven därefter.
Under en sådan ledning förlorade Ludvig XVI all känsla för
att han var skyldig sitt folk att iakttaga någon sparsamhet
med statsmedlen. Drottningen fick ett nytt lustslott, St. Cloud,
som kostade 7,700,000 L., och med fulla händer strödde man
omkring sig pensioner och gratifikationer; ja konungen gick
därvid t. o. m. stundom längre än själfva Calonne ansåg
tillständigt[1]. Naturligtvis funno hofkretsarne denna
finansförvaltning öfver alt beröm, icke ens konungen kunde motstå
Calonnes ovanliga tjusningsförmåga, och äfven allmänheten
lät sig till en början bländas. Inom 3 år upplånades utan
svårighet omkring 500 millioner.
Hvarthän denna finansiella orgie skulle leda, är ej svårt
att inse åtminstone för efterverlden, som vet, att de ordinarie
statsinkomsterna äfven före Calonnes tid ej räckte till att
betäcka de ordinarie utgifterna. Ty trots Neckers försköningar
ligger det nu i öppen dag, att under Ludvig XVI:s regering
förefans en ständig statsbrist, som man redan för år 1782
beräknat till minst 80 millioner, och svårigheterna ökades
ytterligare därigenom, att statsskulden till stor del var
sväfvande, bl. a. utgjordes af antecipationer på blifvande
inkomster. 1786 visade sig den ordinarie statsbristen stiga till
omkring 100 millioner; med detta år skulle dessutom Fleurys
tredje vingtième upphöra, och hvad som gjorde ställningen
ännu mer förtviflad var, att de stridigheter, som i Holland
utbrutit mellan prinsen af Oranien och det med Frankrike
förbundna s. k. patriotiska partiet, hotade att indraga riket i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
