Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora förvaltningsplan, blott med uteslutande af dennes
riksförsamling. Under det att Necker blott tänkt sig kommunala
församlingar i provinserna, ville Calonne altså äfven upprätta
sådana i distrikt och kommuner.
Var det emellertid tänkbart, att de makter, som rest sig
mot Turgots och Neckers reformer, skulle medgifva så många
och så djupgående förändringar? Att intet godt i detta
hänseende var att vänta af parlamentet, insåg Calonne till fullo.
Under sina låneoperationer hade han redan haft bittra
erfarenheter af dess oppositionslust, och sannolikt har det
motstånd, som han från detta håll befarade mot förnyandet af
Fleurys vingtième, i väsentlig mån drifvit honom till
reformverket. Men just till brytande af parlamentets opposition var
det som han i främsta rummet hoppades att det finansiella
trångmålet skulle bereda ett medel. Under året 1786 förstod
han att genom en mängd skickliga, om ock ej alltid så
grannlaga, finansoperationer befria statsverket från de sväfvande
skulderna. Härigenom blef det möjligt att fixera den verkliga
statsbristen, d. v. s. den, som hade sin grund i de ordinarie
inkomsternas otillräcklighet. Denna brist ville han att
konungen skulle meddela en notabelförsamling, i förhoppning
att denna inför en nödvändighet af så tvingande beskaffenhet
ej skulle kunna undgå att gifva sin medverkan till den enda
utväg, som kunde bringa en verklig hjälp, och vans en sådan
medverkan, trodde han, att parlamentet ej skulle våga göra
motstånd.
I Augusti 1786 meddelade han konungen sina planer.
Efter det sätt, hvarpå denne behandlat Turgots och Neckers
reformsträfvanden, skulle man ej väntat, att han skulle låtit
sig behaga dylika i ännu större utsträckning från en
minister, som nu visade sig hafva på ett så oförsvarligt sätt
bedragit både honom och landet med afseende på finansernas
verkliga ställning, och till en början utropade han också, att
planen smakade helt och hållet af Necker. Så väl förstod
emellertid Calonne att spela sina kort, att konungen slutade
med att gifva sitt bifall. Ja han lyckades t. o. m. på sin sida
vinna den konservative Vergennes, antagligen genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
