- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
105

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Marie-Antoinette såsom hennes stöd inom ministären, och för att
rädda honom kastade nu äfven hon hela sitt inflytande i
vågskålen mot Calonne. Då kunde Ludvig ej längre hålla stånd,
och ehuru han lofvat Calonne att aldrig öfvergifva honom,
erhöll dock denne, redan dagen efter Miromesnils fall, den 9
April sitt afsked, som snart åtföljdes af en förvisningsorder[1].
Härmed hade Ludvig XVI ännu en gång gifvit verlden ett
bevis på sin svaghet, och ännu en gång hade de
privilegierade besegrat en minister, som vågat angripa deras
företrädesrättigheter.

Vergennes’ efterträdare, Montmorin, sökte nu verka för
att Necker åter skulle få blifva minister, men då denne i
trots af konungens förbud offentliggjort en försvarsskrift[2],
blef han förvisad från hufvudstaden samt syntes därefter
omöjlig, och efter någon tid lyckades drottningen och
Breteuil utverka att Brienne stäldes i spetsen för finanserna (den
1 Maj)[3]. Denna inblandning har ådragit Marie-Antoinette
mera klander än som kanske varit billigt. Det visade sig
sedermera, att Brienne ingalunda var vuxen den plats, som han
så ifrigt eftersträfvat, men på grund af den ledareroll, han
utöfvat vid notablernas opposition mot Calonne, ansågs han
då allmänt såsom den lämpligaste, när Necker ej kunde komma
i fråga. Emellertid kom drottningen såsom Briennes
beskyddarinna att från denna tid vida mera än förut ingripa i
statsangelägenheterna, och ehuru hon nu, sedan hon blifvit moder[4],


[1] Se vidare om Calonne Not XII.
[2] Den utkom dagen efter Calonnes fall.
[3] Han blef ej själf generalkontrollör utan stäldes öfver denne med
titeln chef för finanskonseljen, en värdighet som äfven Vergennes under sina
senaste år beklädt och som inrättats för honom. Briennes generalkontrollörer,
Villedeuil och Lambert, saknade all politisk betydelse och likaså Calonnes
omedelbara efterträdare, Fourqueux. Efter notabelförsamlingens slut
utnämdes Brienne till förste minister (ministre principal. Genom att ej gifva
honom namnet premier ministre ansåg Ludvig sig ej hafva frångått sitt
vid Maurepas död fattade beslut, se ofvan s. 95).
[4] Hennes första barn, Marie-Thérèse, föddes 1778; 1781 fick hon
sonen Louis, som afled 1789, och 1785 sonen Charles Louis, som efter
brodrens död blef dauphin. Ett fjärde barn, Sophie Hélène, föddes 1786
och dog redan följande året.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free