- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
110

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade emellertid den allmänna opinionen med växande styrka
börjat uttala sig häremot, och slutligen hade själfva
notabelförsamlingen funnit sig föranlåten att för konungen påpeka,
att en reform i detta hänseende vore nödig. Med tillhjälp af
Malesherbes, som ungefär samtidigt med Brienne åter inträdt
i statsrådet (denna gång utan portfölj), utarbetades då ett
edikt, som gaf protestanterna rätt att ingå af lagen erkända
giftermål, ja t. o. m. gaf dem hopp om befogenhet att
bekläda statsämbeten. Framlagdt för parlamentet samma dag
som låne-edikten (19 Nov.), fördröjdes detta edikts
inregistrering genom den med anledning af dessa utbrutna striden, och
häraf begagnade sig den konservativa parlamentsmajoriteten,
hvars egen intolerans[1] underblåstes af presterskapet och några
bigotta damer, för att på alt sätt söka hindra dess genomförande.
Slutligen vågade man dock ej alt för mycket trotsa den
allmänna meningen, och då konungen i hufvudsak visade sig
fast[2], blef omsider ediktet den 29 Januari 1788 inregistreradt.
Men då upptogo i stället provinsparlamenten striden, och ett
af dem (Franche-Comtés) vägrade t. o. m. helt och hållet
inregistrering.

Emellertid fortsatte pariserparlamentet sin kamp mot
låne-edikten af den 19 Nov., och härunder gaf det ett nytt
bevis på sin ståndsegennytta, då det nämligen den 29
April på förslag af parlamentsrådet Montsabert protesterade
mot den noggrannare kontroll öfver de privilegierades sätt
att utgöra les vingtièmes, som blifvit en följd af dess eget
samtycke till dessas återinförande, därvid åberopande de


[1] Huru långt denna i själfva verket gick visar den bekanta berättelsen,
att d’Eprémesnil vid slutbehandlingen utropade till ediktets försvarare, i
det han pekade på den i parlamentssalen uppsatta Christusbilden: »Viljen
I då ännu en gång korsfästa honom?»
[2] Dock skall en omredigering egt rum, hvarigenom den del af ediktet,
som handlade om tillträdet till ämbeten, blef mera otydlig än den
ursprungligen varit. Skulden härför tillskrifves Malesherbes’ brist på fasthet. För
öfrigt stannade han ej häller denna gång länge i ministären.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free