Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförsynta grundsatser, som det angående denna sak sökt göra
gällande mot Necker[1].
Drifven till det yttersta, beslöt slutligen regeringen att,
följande Maupeous exempel, genom en radikal ombildning af
hela domstolsväsendet för alltid befria sig från parlamentets
opposition. För att härvid kunna vinna ett stöd i den
allmänna meningen, ville man med denna ombildning äfven
förena en allmän reform af det franska rättsväsendet, hvilket i
många fall befann sig på en alt annat än tidsenlig
ståndpunkt, men med vanlig oskicklighet gaf man ej reformerna
den utsträckning, som var behöflig och särskildt skulle varit
det för att kunna öfverskyla det despotiska i de mot
parlamenten nu företagna åtgärderna[2]. Dessutom gick man vid
förberedelsen så oförsigtigt till väga, att parlamentet fattade
misstankar om den hotande faran, och detta skyndade nu att
söka vinna allmänheten på sin sida genom att göra sig till
förkämpe för nationens frihet. På förslag af d’Éprémesnil
uppsatte det nämligen den 3 Maj ett slags högtidlig
rättighetsförklaring, hvarigenom såsom rikets oryggliga grundlagar
förklarades: 1) tronens ärftlighet på manssidan; 2) nationens rätt
att genom les états généraux, regelbundet sammankallade och
sammansatta, fritt bevilja nya skatter; 3) provinsernas
rättssedvänjor och privilegier; 4) de suveräna ämbetsverkens rätt
att inregistrera kungliga edikt och vägra inregistrering, om de
vore stridande mot rikets grundlagar, samt oafsättlighet för
deras medlemmar; 5) hvarje fransmans rätt att dömas af laglig
domstol samt 6) att, om han fängslades, genast blifva dömd.
Tillika protesterades mot hvarje kränkning af dessa
grundsatser, och till sist förklarades, att, om parlamentet blefve
urståndsatt att upprätthålla och försvara dem, anförtrodde det
deras skyddande åt konungahuset, rikets pärer, les états
généraux och alla rikets stånd, vare sig skilda eller förenade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
