Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess uppsköt upprättandet af la cour plénière. Åtta dagar
därefter stod man redan vid begynnelsen af en statsbankrutt,
i det regeringen den 16 Aug. nödgades tillsvidare inställa
betalandet af statens förfallna skulder.
Denna åtgärd retade mot regeringen penningmännen
och kom äfven dem att vända sina förhoppningar mot en
genomgripande revolution. Åt Briennes välde gaf den
nådestöten, ty mot den allmänna förbittring, som nu uppstod,
kunde denne ej längre hålla stånd, utan måste den 25 Augusti
lemna sin plats, hvars bevarande synes hafva varit hufvudsyftet
för hans statskonst.
Nu kunde Ludvig ej längre undgå att söka hjälp hos
Necker, som denna gång ej blott fick plats i statsrådet utan
t. o. m. värdighet af statsminister[1]. Briennes fall drog med
sig Lamoignon och med honom äfven det nya
domstolsväsendet, som i honom haft sin målsman.
Detta återtåg maskerades emellertid på sådant sätt, att
konungen den 23 September förklarade sig till riksdagens
sammanträde — som nu utlofvades redan till Januari 1789 —
vilja uppskjuta alla dithörande frågor, hvarför parlamenten
tillätos att tillsvidare återupptaga sin gamla verksamhet.
Pariserparlamentets öppnande, som egde rum redan följande
dagen, blef för detta ämbetsverk en verklig triumf, men också
dess sista[2]. Troget sina reaktionära åsigter tillade det
nämligen vid inregistreringen af den nyssnämda kungliga
förklaringen ett förbehåll, att ständerna skulle sammankallas i
enlighet med de 1614 iakttagna formerna. Detta var det samma
som ett slag i ansigtet på hela det reformbegärande Frankrike,
hvars första fordran var en sådan ombildning af de gamla
formerna, att det tredje ståndet erhölle ett ökadt inflytande
på riksdagen. Från detta ögonblick betraktades parlamenten
af reformvännerna ej längre såsom bålverk mot despotismen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
