Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intresse — såsom de privilegierades uppträdande klarligen
visade — ej voro att hoppas. Ja han har vid detta tillfälle
tydligt lagt i dagen, att sådana ingalunda voro det, som han
åsyftade; ty såsom den enda behöfliga sociala reform angaf han
en likformig beskattning — dock med vissa undantag till förmån
för adliga jordbrukare! De feodala rättigheterna betecknade
han t. o. m. — med otrolig kortsynthet — såsom en
oantastlig egendom, hvilken »det aldrig skulle falla det tredje
ståndet in att söka förminska»! Däremot utlofvade han i konungens
namn, att ständerna hädanefter skulle hafva
skattebevillningsrätten, samt gaf hopp om periodiska riksdagar och ständernas
rådfrågande angående vissa lagstiftningsärenden (såsom
pressfrihet och afskaffande af lettres de cachet)[1]. Då konungen
lät offentliggöra detta utlåtande, synes han således nu
omsider fått klart för sig, att ständernas sammankallande måste
medföra åtminstone någon inskränkning i hans makt, och
hvad angår det tredje ståndets fördubbling gaf han — på
drottningens tillstyrkan — sitt bifall därtill. Lika litet
som Necker åsyftade dock härvid Ludvig och Marie-Antoinette,
att regeringen skulle på allvar öfvertaga ledningen af den
demokratiska rörelsen, men de privilegierade klassernas
fronderi hade nu gjort dem benägna för att i viss mån
tillmötesgå det tredje ståndets önskningar.
Nyheten om detta ödesdigra beslut spriddes genast kring
hela landet: »resultatet af konseljen den 27 December»
offentliggjordes i tryck, och den 24 Januari 1789 utfärdades därpå
reglementet för valen och den definitiva kallelsen. Tanken,
att låta riksdagen samlas redan i Januari, hade man måst
öfvergifva, och den 27 April utsattes såsom den dag då
ständerna skulle infinna sig. Till riksdagsort bestämdes Versailles.
Det berättas, att fråga varit om någon plats på större afstånd
från Paris, men att hofmännen, som funno det besvärligt att
lemna Versailles, förmådde konungen att med sitt val stanna
på denna stad.
Hvad själfva valsättet angår tillerkändes alla adelsmän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
