Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktning som adelns, i det äfven de å ena sidan yrka på
enväldets afskaffande, å den andra ådagalägga en ganska
utpräglad ståndsegoism. I båda hänseendena röja de dock i
allmänhet mindre djärfhet än adelns[1]. I ett hänseende stod
presterskapet i frisinthet afgjordt tillbaka för detta stånd,
nämligen med afseende på den religiösa frågan. Dess cahiers
innehöllo nämligen häftiga protester mot 1788 års toleransedikt
samt uppmaningar till konungen att ej tillåta fri
religionsutöfning åt icke katoliker. Däremot erkänna de allmänt
liksom adelns behofvet af en reform inom kyrkan, gående ut
på en förbättring af kyrkoherdarnes vilkor samt skyldighet
för prelaterne att residera d. v. s. vistas inom sina
förvaltningsområden. Uppenbarligen var detta en verkan af
kyrkoherdarnes deltagande i valsammankomsterna.
Gå vi slutligen till det tredje ståndets cabiers, så möter
oss först och främst en viss olikhet mellan kommunernas och
valkretsarnes.
De förra sätta nämligen i främsta rummet afhjälpandet
af de ekonomiska svårigheter, af hvilka de enskilda trycktes,
och rikta därför sitt hufvudangrepp på de feodala
rättigheterna. De senare åter vilja åstadkomma en genomgripande
ombildning af hela samhällsskicket; men de kunna därför ej
beskyllas för att hafva alldeles försummat den förra
synpunkten. Den allmänna och väsentliga skilnaden mellan de båda
privilegierade ståndens cahiers och det tredje ståndets är
nämligen, att det senare ej nöjde sig med att fordra politisk
frihet, utan äfven ville utjämnandet af de sociala
orättvisorna. I det förra hänseendet gick det i allmänhet knappast
längre än adeln[2]. I det senare förtjänar i främsta rummet
märkas den samstämmighet, hvarmed det yrkade på
gemensamma omröstningar vid riksdagen — det första och
nödvändiga vilkoret för att något väsentligt på detta område nu
skulle kunna uträttas[3]. En mängd cahiers ålägger t. o. m. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
