Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
militäriskt regemente, men skyddade dem också med kraftig
hand för de kungliga ämbetsmännens förtryck. Dennes älste
son, Mirabeaus far, Victor Mirabeau, var äfven en ifrig
jordbrukare och blef genom sina nationalekonomiska skrifter i
fysiokrotisk anda — han är efter det förnämsta af sina
arbeten vanligen känd under namnet »Människornas vän»
(l’ami des hommes) — en af sin tids ryktbaraste
personligheter[1]. Hans stora anseende skulle emellertid fördunklas
genom beklagliga familjeförhållanden, som äfven öfver sonens
lif kastade de mörkaste skuggor. Det äktenskap, hvari denne
(den 9 mars 1749) föddes, synes på fadrens sida varit ett
resonemangsparti, ej egentligen till hans egen fördel, ty arfvet
med hustrun skulle först i en aflägsen framtid utfalla, utan
till familjens, hvars intressen för den ifrige aristokraten
ständigt trädde i förgrunden. Äktenskapet blef emellertid olyckligt,
ej minst i följd af hustruns otyglade lastbarhet, hvilken
slutligen nödgade henne att underkasta sig en faktisk skilsmessa
och förvisning från mannens hem (1763). Vid samma tid ingick
denne en af dessa oregelbundna förbindelser, som under det 18:de
århundradet voro så vanliga och så tolererade. En madame de
Pailly, som var gift med en schweitzisk officer, men ofta
vistades i Frankrike, blef hans »väninna» för lifstiden och slog sig
för alt längre och längre tider ned i hans hus, ehuru skenet
räddades genom att hon ej där uppträdde såsom värdinna.
Sådana voro de familjeförhållanden, som bilda bakgrunden
till Mirabeaus lif. Den uppfostran, som kom honom till del,
var ej lyckligare. Vanstäld genom kopporna och med ett
lynne, hvars underliga blandning af våldsamhet och vekhet
fadren ej alls förstod, blef han tidigt föremål för dennes
motvilja och behandlades af honom med en hårdhet, som var
enkom egnad att bringa hans på en gång rika och farliga
natur på afvägar. Så sattes han (1764) i skola hos en för sin
barbariska stränghet känd lärare och inskrefs därvid såsom
Pierre Buffière, emedan fadren fruktade, att det mirabeauska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
