Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oerhörd verkan under en parlamentarisk debatt[1]. Endast i det
parlamentariska lifvet kunde hans krafter därför till fullo göra
sig gällande. Detta insåg han äfven själf, och ej minst för
sin egen del hälsade han med hänförelse riksständernas
sammankallande och därmed den tid, »då», såsom han yttrade,
»talangen ock kan blifva en makt».
Naturligtvis var det för honom en lifsfråga att erhålla
en plats i riksdagen. Ett ögonblick finner man att han
hoppats nå detta mål genom sina gamla relationer till ministrarne.
I December 1788 skref han till Montmorin och anhöll om
regeringens understöd till sin kandidatur samt framhöll i
sammanhang därmed nödvändigheten af, att regeringen på
förhand uppgjorde en reformplan, om hvilken ständerna kunde
förena sig[2], men ministären insåg ej vigten af dylika
åtgärder, och dessutom, liksom för att intet skulle fattas i Mirabeaus
vanrykte, invecklades han just vid denna tid i en ytterst
komprometterande affär, hvilken för tillfället omöjliggjorde all
förbindelse mellan honom och Montmorin[3]. Han ville nu söka
blifva vald af adeln i Provence, ingick en slags försoning med
fadren, som han förnämligast blidkade genom det erkännande
han i »den preussiska monarkien» gifvit åt de fysiokratiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>