Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helt och hållet kunna leda honom efter sina önskningar, och
deras angelägnaste omsorg blef därför att söka åstadkomma
en försoning mellan honom och sina farliga bundsförvandter
i Paris.
Så snart konungen lemnat salen afsände sålunda
församlingen en stor deputation till hufvudstaden. De mest
framstående medlemmarne däraf voro Bailly, Lally-Tollendal
och Lafayette, alla afgjorda fiender till hertigens af Orléans
kandidatur vare sig till kronan eller riksföreståndarskapet.
Den förstnämde känna vi redan.
Grefve Lally-Tollendal var naturlig son till den
olycklige öfverste Lally, som under Ludvig XV:s regering med sitt
lif fick plikta för misslyckandet af Frankrikes indiska
kolonialpolitik. Först under fadrens sista stunder underrättad om
sitt förhållande till denne och erkänd såsom hans son, hade
den 15-årige gossen skyndat till hans schavott, men kom för
sent för att träffa honom. Den rörande pietet, med hvilken
han sedan genomdref en revision af fadrens dom och
upprättelse åt hans minne, hade skaffat honom en stor popularitet,
och denna ökades ytterligare genom hans frisinnade
uppträdande. Han var en af de 47 adelsmän, som den 25 Juni
frivilligt förenade sig med det tredje ståndet. I hans politiska
åsigter liksom i hela hans person röjde sig en stark känslighet,
kanske en följd af den tragiska händelse, som så djupt
ingripit i hans ungdomslif, och den idylliska uppfattningen af
konungadömet hade i honom en af sina mest utpräglade
representanter. Bättre än någon annan var han därför egnad
att medverka till den rörande försoningsfest, som nu
förbereddes.
Markis de Lafayette åtnjöt en ännu större ryktbarhet
och folkgunst. Han hade spelat en betydelsefull roll under
det amerikanska frihetskriget samt förvärfvat Washingtons
vänskap, och hans liberala tänkesätt, hvarpå han bl. a. visat
prof under notabelförsamlingen 1787, voro så mycket mer
egnade att väcka uppmärksamhet, som han genom sin börd
tillhörde hofadeln. Blott 32 år gammal, rik, frikostig,
förenande frihetshjältens entusiasm med verldsmannens
belefvenhet, var han en af revolutionens mest sympatiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
