Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personligheter. Dock har hans inflytande ej alltid varit lyckligt.
Ärligheten af hans öfvertygelse och renheten i hans afsigter
kunna ej sättas ifråga, men en viss orolig fåfänga[1] kom honom
att vilja synas, och hans långt drifna optimism med afseende
på uppfattningen af folkväldet fördunklade ofta hans blick
för sakernas verkliga läge samt hindrade honom att visa
erforderlig kraft. Vald till deputerad inom adeln, ansåg han
sig i följd af ett löfte till sina valmän till en början hindrad
att deltaga i de gemensamma besluten, ehuru han deltog i
öfverläggningarna, men icke dess mindre blef han, då
nationalförsamlingen under den oroliga 13 Juli ansåg nödigt att
gifva den åldrige ärkebiskopen Pompignan stödet af en
vicepresident, utsedd till denna värdighet.
Deputationen mottogs i Paris med välvilja och efter ett
anslående tal af Lally-Tollendal öfvergick stämningen till den
mest stormande entusiasm. Genom ett af stadshusets fönster
visades talaren för de hänryckta folkskarorna, och midt emot
Grèveplatsen, där hans far gått till döden, kröntes han med en
blomsterkrans. Därefter utropades Bailly med titeln maire
till Flesselles efterträdare, och Lafayette proklamerades såsom
befälhafvare öfver den parisiska milisen.
Följande dagen underättades nationalförsamlingen om
afskedandet af de nya ministrarne samt Neckers återkallande[2],
och sedan bandet mellan konungen och nationalförsamlingen
sålunda ytterligare tillknutits, lät man honom den 17 Juli
själf infinna sig i hufvudstaden, åtföljd af 100 deputerade från
församlingen. Före afresan tog han nattvarden, uppsatte sitt
testamente och utnämde grefven af Provence till rikets
generallöjtnant, för den händelse hufvudstaden skulle lägga band
på hans handlingsfrihet. Bailly i spetsen för stadsstyrelsen
räckte honom Paris’ nycklar, yttrande, att det var de samma,
som en gång öfverlemnats till Henrik IV, men att, om denne
eröfrat sitt folk, så var det nu folket som eröfrat sin konung.
Efter ankomsten till stadshuset tog Lally-Tollendal åter till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
