Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orda yttrande: »Se här den konung ni begärt!» hvarefter
Bailly fäste borgargardets kokard på hans hatt och visade
honom för de otaliga folkskarorna. De lifliga bifallsrop, som
härvid uppstego från dessa, voro dödsringningen för det
orléanska partiets förhoppningar. Kort därpå fick försoningen
en ytterligare underpant genom Neckers återkomst. Hans
färd genom landet blef ett formligt triumftåg, och den dag,
då äfven han i Paris mottog sin andel af folkets hyllning
(den 30 Juli), syntes hans inflytande för alltid befästadt[1].
Föga kunde han då ana, att det var sista gången han
smakade folkgunstens sötma.
I alt detta jubel saknades dock ej en dissonans.
Hofpartiets förnämsta koryféer och de genom den misslyckade
statskuppen mest komprometterade såsom grefven af Artois,
prinsen af Condé, den polignacska familjen, Breteuil,
Broglie och Barenten flydde natten mellan den 16 och 17
Juli till utlandet. Det var förstlingen af denna
aristokratiska emigration, som skulle blifva en af de förnämsta
orsakerna till Frankrikes olyckor. Hällre än att böja sig för
tingens nya ordning underkastade sig den misslyckade
statskuppens upphofsmän landsflyktens lidanden, dock med hemlig
förhoppning att i utlandet kunna bereda medel till
återupprättandet af det samhällsskick, utan hvilket de ej kunde tänka
sig Frankrike såsom sitt fädernesland. Erkännas bör
emellertid, att äfven farhågan för deras personliga säkerhet var egnad
att drifva dem till ett sådant steg. Demagogerna i
Palais-Royal uppmanade öppet de vilda skaror, som alt jämt hotade
hufvudstadens säkerhet, att göra kort process med de personer,
hvilka de betecknade såsom »folkets» fiender, och den 22 Juli
visade en ohygglig händelse, att dylika ord blott föllo i alt
för god jord. Den tillämnade ministern Foulon hade dolt sig,
utspridande att han var död, men han upptäcktes och fördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
