Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sak innehöll det samma, ehuru ordalagen voro något
försigtigare, men då hade så oroande underrättelser om nya
jacquerier ankommit, att t. o. m. bland adelns och presternas
representanter den öfvertygelsen ganska allmänt gjort sig
gällande, att det enda medlet att hindra en fullständig
förstörelse vore att undanrödja orsaken till folkets raseri, och med »den
franska karaktärens nervösa rörlighet», säger en fransk
författare (Loménie), slog man då öfver till en motsatt ytterlighet och
utförde på en enda natt ett verk, som på grund af sin
invecklade beskaffenhet väl kunnat kräfva en besinningsfullare
behandling. Innan den nämda proklamationen hunnit antagas,
uppsteg Lafayettes svåger, vikomt de Noailles, och efter
honom hertig d’Aiguillon[1], båda tillhörande den liberala
minoriteten inom adeln, och föreslogo en likformig beskattning
samt de feodala rättigheternas aflösning. Detta blef signalen
till en scen af den mest egendomliga beskaffenhet. Liksom
genom ett trollslag öppnades församlingens ögon för vigten
af den sociala frågan, och sinnena fattades af en hänförelse,
som t. o. m. kom de högre stånden att plötsligt glömma den
obenägenhet för en genomgripande social reform, hvarom ej
blott deras cahiers vittna, utan som legat till grund för deras
motstånd mot de gemensamma förhandlingarna. Det uppstod
en formlig täflan i offervillighet. Från alla håll framträdde
adelsmän och prester samt föreslogo afskaffandet af sina stånds
företrädesrättigheter, och medlemmarne af det tredje ståndet,
som ej hade några personliga privilegier att offra, erbjödo
monopol och skrårättigheter samt företräden, som hittills
tillkommit vissa städer och provinser. När morgonen grydde,
återstod intet af alla de konstlade skrankor, som Frankrikes
gamla samhällsordning upprest mellan folkets olika
afdelningar.
Onekligen var detta ett storverk. Visserligen hade det
för Frankrikes lugna utveckling kanske varit nyttigare, om
dessa reformer småningom kunnat genomföras, men då
missförhållandena drifvits till en sådan höjd att alt redan brustit,
var tillfället härtill förloradt. På Europa i dess helhet
verkade dessutom det nu af Frankrike gifna föredömet vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
