Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oinskränkt herre öfver förvaltningen — kommunal
själfstyrelse därför ej utesluten —; att riksdagen, permanent, men
oberoende af folkmassan lika väl som af regeringen, skulle
hafva beskattningsrätten helt och hållet och lejonparten af den
lagstiftande makten samt att domstolarne, uteslutande
inskränkta till rättsskipningen, skulle intaga en själfständig
ställning såväl gent emot regering som gent emot riksdagen;
men han ville, att representationen skulle bidraga till
förvaltningens styrka, i det konungen bland dess ledande män skulle
utse sina ministrar. Parlamentarismen, men på demokratisk
grund och under garanti af en på samma gång stark och
lagbunden konungamakt var sålunda enligt hans åsigt det bästa
sättet att i det dåvarande Frankrike lösa frihetens och
ordningens kombinerade problem[1], och då nu faktiskt all makt
var samlad i riksdagens hand, torde här knappast någon annan
utväg hafva funnits att åstadkomma en stark regering än att
göra den parlamentarisk.
Till den venstra centern hörde flertalet af församlingens
liberala medlemmar. Hos dem fans lika litet det högra
centerpartiets doktrinära beundran för den engelska författningen
som Mirabeaus praktiska statsmannaklokhet. De önskade visst
icke anarkien utan tvärt om en på rättvisa, förnuft och
jämlikhet grundad samhälls-ordning, och »upplysningens» stora
humana idéer hade i dem varma vänner, men i allmänhet unga,
voro de i hög grad exalterade och stodo helt och hållet under
det abstrakta åskådningssättets välde. Vanligen var ett
vädjande till »folkviljan», »friheten», »de mänskliga
rättigheterna» eller »revolutionens heliga grundsatser» nog för att komma
dem att förbise den växande anarkiens vådor. Grundsatsen
om maktens fördelning uppfattade de i Mablys ande och voro
därför ej synnerligt benägna för det kungliga vetot, och i
två-kammaresystemet sågo de en kränkning af folksuveränitetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
