Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af landets gamla författning ville detta parti blott
bibehålla skuggan af ett konungadöme. I själfva verket fans dock
knappast någon principiell skilnad mellan denna grupp och
den venstra centern. Båda hyllade i teorien
samhällskontraktet, ehuru de i praktiken ville medgifva vissa
modefikationer (t. ex. den ärftliga monarkien). Triumvirerne och deras
vänner utmärkte sig egentligen blott genom en större
revolutionär våldsamhet i sitt uppträdande.
Till en början disponerade triumviratet blott öfver en 30
röster, men det fick ett betydande inflytande genom sin
popularitet hos den parisiska demokratien samt genom att först
tillgodogöra sig det för revolutionens följande gång så
ödesdigra klubbväsendet. Deputerade från Bretagne hade kort
efter riksdagens öppnande bildat en klubb, som efter dem
erhöll namnet den bretonska, ehuru äfven representanter från
andra provinser togo inträde däri. Själen i denna församling
blef Duport; under hans ledning enade man sig där på förhand
om en viss plan för hvarje riksdagsärendes handläggning, och
klubben började snart äfven träda i förbindelse med
pariserdemagogerna. Till venstern räknades vidare hertigen af Orléans
och hans anhängare, hvilken grupp emellertid tidigt förlorade
i betydelse genom sin hufvudmans ömklighet, och slutligen
fans här en liten skara, som utan all inskränkning ville
tillämpa Rousseaus läror — den yttersta venstern. Dess tid var
dock ännu ej kommen; den seglade tills vidare i triumviratets
kölvatten, och ehuru den naturligtvis syftade till republiken,
vågade den ej öppet bekänna detta, men den begagnade
hvarje tillfälle att försvara alt, som kunde bana vägen för
massans herravälde.
Den märkligaste personligheten inom denna grupp var
en advokat från Arras vid namn Maximilian Robespierre.
Hos honom återfinner man samma anda af fanatism och
ofördragsamhet, som en gång i tiden gaf upphof till inkvisitionen
och tände kättarbålen, nu blott stäld i de rousseauska
dogmernas tjänst. Och såsom ofta är händelsen förband sig hos
honom fanatismen med maktlystnad, fåfänga och hatfull
afundsjuka, ehuru hans stillsamma, cirkladt pedantiska väsen ej
genast lät ana de passioner af hvilka han förtärdes. I sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
