Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemort hade han förvärfvat ett visst literärt anseende, men
här inbragte honom hans långtrådiga och utstuderade
vältalighet endast smälek. Alla de kränkningar, som tillfogades hans
fåfänga, förvarade han emellertid i ett troget minne, stilla
bidande den dag, då han skulle få smaka maktens och
hämdens vällust. Af de flesta ansågs han såsom en oskadlig och
inskränkt pedant, men Mirabeaus skarpblick lät sig ej
bedragas. »Denne man skall gå långt», yttrade han en gång, »ty
han tror på alt hvad han säger.» Hit hörde ock advokaterna
Pétion från Chartres och Buzot från Evreux.
Den högra centern hade öfvervigten i det utskott, som
framlade förslaget angående de stora författningsfrågorna.
Detta innehöll sålunda, att riksdagen skulle bestå af 2 kamrar:
en senat, hvars medlemmar för lifstiden utsågos af konungen
efter presentation af provinsialförsamlingarna[1], och en
representant-kammare, samt att konungen i lagstiftningsfrågor skulle
hafva absolut veto. Dessutom föreslogs, att riksdagen skulle
sammanträda hvarje år eller såsom man uttryckte sig vara
permanent. Då centern och venstern voro eniga i den
sistnämda punkten, gick den utan svårighet igenom (den 9 Sept.).
Så mycket häftigare strider uppväckte de båda andra, och på
ett oroväckande sätt visade pariserbefolkningen härvid lust att
inblanda sig i afgörandet. Läktarnes åhörarskaror nedhyssade
misshagliga talare; Palais-Royal sände hotande budskap till
högra centerns medlemmar, och den halfförryckte
folkuppviglaren markisen St. Huruge sökte åstadkomma ett pöbeluttåg
till Versailles med syfte att rensa församlingen från vetots
försvarare. Tack vare Lafayettes vaksamhet misslyckades detta
visserligen, men det anarkistiska hotet blef dock ej utan
betydelse för utgången och torde särskildt hafva förorsakat, att
så många afhöllo sig från att deltaga i de vigtigare
omröstningarna.
I följd af högerns ställning till frågan om
tvåkammarsystemet blef det, trots Lafayettes sympatier därför, snart nog
tydligt, att detta ej stod att rädda, och den 10 September föll
det äfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
