- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
229

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man torde kunna instämma med Taine i att ett dylikt
språk vittnar om det slags själssjukdom, som kallas
mordmani, men i sådant fall bekräftar Marat blott den gamla
erfarenheten, att ett dylikt abnormt själstillstånd kan förenas med
ganska mycket skarpsinne. Det var i själfva verket vida mera
förstånd i hans bloddrypande galenskap än i deras visdom,
som trodde att en absolut jämlikhet kunde förenas med
friheten och civilisationen. Då frihet ovilkorligt leder till att
de mera begåfvade och företagsamma höja sig öfver mängden,
måste nämligen försöket att genomföra en absolut jämlikhet
till sist nödvändiggöra frihetens undertryckande, ja alla
»aristokraters» d. v. s. mera dugliga människors utrotande.
Trädgårdsmästaren, som vill åstadkomma en jämn häck, måste, då
han ej kan tvinga de svagare grenarne att uppnå de mera
kraftigas höjd, afhugga de senare; och då råhet och
pöbelaktighet ej kunna utrotas ur verlden, kräfver en absolut
jämlikhet, att de göras till regel, att hvarje försök att nå en högre
förfining förhindras eller med andra ord, att man utbyter
civilisationen mot den del af det verkliga naturtillståndet som
bestod i råhet[1]. Också affekterade Marat jämväl i sitt språk
och klädsel en pöbelaktig råhet, och i hans konsekventa
förhärligande af denna ligger just förklaringen till det välde
han nu ernådde. Anarkien hade lössläppt djuret hos
hufvudstadens förderfvade pöbel, och då han mer än någon annan
förstod att vädja till detta, var det ej underligt att han blef
pariserpöbelns sannskyldige profet[2].


[1] Fullständigt sammanfaller icke ens Marats ideal med det verkliga
naturtillståndet, ty äfven detta har haft sin aristokrati: den råa styrkans.
Det springer för öfrigt i ögonen, att Marats jämlikhet utgör rena motsatsen
till den, som proklamerades den 4 Aug. Denna ville borttaga alla
konstlade hinder för individens fria utveckling; Marats ville införa nya dylika
hinder för att tillbakahålla de mera begåfvades utveckling. Hans system
står i själfva verket vida närmare l’ancien régime, hvars förnämsta fel ju
var att den beröfvade en mängd individer (de oprivilegierade) tillfälle till
fri utveckling.
[2] Får man tro madame Roland, var dock den smutsiga cynismen i
Marats yttre uppträdande i väsentlig mån affekterad, en slags teaterkostym
som han anlade i egenskap af »folkvän». Hon berättar nämligen, att han i
sitt hem omgaf sig både med komfort och elegans. I allmänhet beskrifves
Marat såsom vederstyggligt ful, men detta motsäges ej blott af Davids
bekanta tafla, som är en tydlig idealisering, utan äfven af en samtidas (Fabre
d’Eglantines) beskrifning. Äfven enligt denna förvreds emellertid hans
ansigte ofta af spasmodiska ryckningar, och det sannolika synes vara, att
abnormiteten i hans själstillstånd vanligen gifvit hans utseende ett uttryck,
som verkat afskräckande och hemskt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free