Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
goda ord att lemna slottet. Mounier fick däremot vänta ända
till 10 på aftonen, innan han kunde utverka den obetingade
sanktionen; när han därmed återkom till församlingens lokal,
fann han denna utrymd af de deputerade, men i stället
presidentstolen och bänkarna besatta af kvinnorna, och för att lugna
dessa måste han för dem i själfva salen anordna en måltid.
Under tiden hade andra folkhopar samlat sig i närheten
af de trupper, som bevakade gallerportarne till slottsgården.
En glädjeflicka vid namn Théroigne Méricourt, bekant för
sin skönhet och sina revolutionära tänkesätt, hvilken klädd
som amazon kommit till Versailles ridande på en af
kanonhästarne, trängde sig in bland soldaterna och sökte genom
koketteri vinna dem för »folket». Hennes exempel följdes af
andra kvinnor, och på detta sätt förmåddes verkligen en
afdelning dragoner och regementet Flandern att fraternisera
med folkmassan. Däremot uppstod mellan denna och
lifgardisterne en skärmytsling, hvilken emellertid ej kostade några
människolif och slutade med att största delen af lifgardet drog
sig undan; endast några stannade för att bevaka slottet. Af
Versailles’ nationalgarde, som kommenderades af den radikale
klädeshandlaren Lecointre, var ej mycket att vänta för
ordningens upprätthållande. Vid nattens inbrott var sålunda
folkmassan så godt som oinskränkt herre öfver staden.
I denna ohyggliga villervalla syntes endast Lafayette
kunna bringa räddning. Framemot midnattstiden ankom han
omsider med sin här. Hans första besök gälde
nationalförsamlingen, som å nyo sammanträdt och i föga behaglig
sinnesstämning och under oupphörliga afbrott af de vilda
åhörarne sysselsatte sig med att diskutera den blifvande
strafflagen. Härifrån begaf han sig skyndsamt till slottet, där han
mottogs med blandade känslor af oro och förhoppning.
Konungen godkände alla den parisiska kommunalstyrelsens
fordringar utom den sista (flyttningen till Paris), hvarpå han
svarade undvikande. Nationalförsamlingen åtskildes nu, och
sedan Lafayette ordnat vaktgöringen, var han nog oförsigtig
att gå till hvila, ehuru han underrättats om, att folkhoparne
utanför slottet visade en oroande hållning[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
