Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I synnerhet var förbittringen bland dessa efter den
föregående dagens uppträden stor mot lifgardisterna. En träta
uppstod mellan folket och några af gardisterna, som bestridde
vaktgöringen i slottet; skott gingo af, och blod flöt. Då
fattades folkmassan af det vildaste raseri, stormade slottet och
bröt sig in, misshandlande eller mördande de lifgardister de
funno i sin väg. Från praktsal till praktsal stormar den
rasande skaran och nalkas redan det rum, där drottningen
hvilade — drottningen, som var mera hatad än någon annan
och genom hvars skymfande eller dödande de orléanska
banditerna skulle hämnats ej blott »folket» utan ock sin herre
och mästare! Några trogna nationalgardister försvarade dock
ingången till hennes rum, så att hon hann halfklädd fly till
konungen, och nu i nödens högsta stund infann sig den ur
sin sömn uppväckte Lafayette med nationalgardet. Slottet
rensades, och centergrenadiererna, som påminte sig huru det
franska gardet i slaget vid Fontenoy räddats af lifgardisterne,
beskyddade nu de öfverlefvande bland dessa mot massans raseri.
Emellertid gick det ej längre an att motsätta sig
förflyttningen till Paris, som med tusenstämmiga rop fordrades af
den utanför slottet böljande människomassan. Konungen måste
gifva sitt bifall därtill, och då han nu visade sig på en balkong,
hälsades han med lefverop. Mot drottningen fortfor dock
ännu förbittringen. Då visade sig äfven hon på balkongen
åtföljd af Lafayette, och när denne kysste hennes hand, höjde
den ombytliga massan äfven skallande lefverop.
Frampå dagen (den 6 Oktober) lemnade den kungliga
familjen Versailles. Fot för fot gick tåget framåt, ett af de
underligaste som historien har att omtala. Den kungliga
vagnen omgafs af nationalgardister, lifgardister iklädda de
förras uniformsmössor, vilda pikbeväpnade skaror, kvinnor
åkande på kanonvagnar, gående eller dansande, utstyrda med
trefärgade band, sjungande revolutionära sånger eller ropande:
»vi föra med oss bagaren, bagerskan och den lille
bagargesällen[1]. Det var en oväntad uppfyllelse af Baillys ord, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
