- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
241

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmåga, kunskaper, själsstyrka ock beslutsamhet»[1]. Han hyste
för den franska konungafamiljen en uppriktig och oegennyttig
tillgifvenhet och bedömde revolutionen med en sans, som
man ej skulle väntat af en person i hans ställning. Året
före riksständernas sammankallande hade han gjort
bekantskap med Mirabeau och småningom blifvit intagen af dennes
stora egenskaper. Själf adlig deputerad i nationalförsamlingen,
hade han där ytterligare tillfälle att lära känna dessa, och
då uppstod hos honom tanken, att Mirabeau vore rätta
mannen att rädda konungahuset och Frankrike. Deras tankar
möttes alltså, och då Mirabeau dagen efter konungens ankomst
till Paris (7 Oktober) vände sig till La Marck med begäran,
att denne skulle söka öfvertyga konungen om att alt vore
förloradt, i fall konungen kvarstannade i Paris, bad La Marck
honom närmare utveckla sina åsigter. Mirabeau framlade då
den 15 Okt. dessa i en memoar, och som La Marck visste, att
drottningen — ehuru med orätt — ansåg Mirabeau för en af
anstiftarne till upploppet den 5 och 6 Okt.[2], lemnade han
skriften till grefven af Provence. Uttryckligt tillkännagaf
Mirabeau i denna framställning, att man ej af honom kunde
räkna på någon hjälp i och för en återgång till l’ancien
régime. »En stor revolution» förklarade han nödvändig till
landets räddning. Endast en nationalförsamling kunde
pånyttföda landet, och konungens och statens enda säkerhet låge
i en den närmaste sammanslutning mellan konung och folk.
Med afseende på de feodala rättigheternas afskaffande erkände
han att man kunnat gå till väga med mera betänksamhet,


[1] Några anteckningar om och af general v. Döbeln. Sthlm 1856.
I s. 50. Det var La Marck, som under Gustaf III:s besök i Paris 1784
hade olyckan att i en duell döda Gustafs gunstling Peijron. Att Döbeln i
denna sak tog La Marcks parti ådrog honom Gustafs misshag. La Marck
besvarade på det varmaste Döbelns vänskap. Se ytterligare om Mirabeau
oeh La Marck Not III.
[2] Häri stärktes hon bl. a. däraf, att Mirabeau den 5 Okt. i
nationalförsamlingen för att skrämma hofpartiet påpekat, att endast konungen var
oansvarig. Anklagelse för delaktighet framstäldes också mot Mirabeau inför
Châtelet, men kunde ej bevisas och han frikändes sedan (2 Okt. 1790)
formligen af nationalförsamlingen. Genom La Marcks vittnesbörd är nu hans
oskuld fullkomligt styrkt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free