Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom skapande tankar», säger Sybel, och hans bibehållande
i ledningen af ministären betydde sålunda, att äfven vid
de vigtiga partier af författningsarbetet, som ännu återstodo,
församlingens sansade element ej erhöllo det stöd, som en
stark parlamentarisk regering kunnat erbjuda dem.
Den fråga, som först efter det ödesdigra beslutet af den
7 Nov. afgjordes, var den om rikets administrativa indelning.
Det låg i sakens natur, att man ej kunde låta den gamla
indelningen oförändrad bestå med dess oändliga virrvarr af
olikheter och undantagsförhållanden, men praktiska statsmän
skulle vid reformens genomförande hafva tagit hänsyn till den
naturliga gruppering, som historiska minnen, traditioner, språk
m. m. åstadkommit inom befolkningen. En dylik indelning
skulle emellertid ej hafva medgifvit den fullständiga
likformighet, hvilken tiden skattade så högt, och därför vann
den af Sieyès framstälda tanken, att endast kartan skulle
läggas till grund för Frankrikes nya indelning, lifligt bifall.
Förgäfves anmärkte Mirabeau häremot, att de nya områdena
skulle »vara till för människornas, ej för jordens skull; att
deras ändamål var ej en nyodling utan rikets förvaltning»;
förgäfves framstälde han ett motförslag, enligt hvilket man
skulle — ej bibehålla provinserna, men taga dem till
utgångspunkt för den nya indelningen för att sålunda vid denna
tillgodogöra sig alt som var lifskraftigt i den gamla. Sieyès’
förslag, utbildadt af församlingens förnämsta legister, blef
antaget, och sålunda indelades Frankrike efter s. k. naturliga
gränser, men med åsidosättande af de naturliga
befolkningsförhållandena[1] i 83 så vidt som möjligt likformiga och lika
stora departement; dessa åter i distrikt; dessa i kantoner
och dessa i municipaliteter (kommuner). Med afseende på
själfva förvaltningen förelåg ett fullständigt
rekonstruktionsarbete, ty, som vi veta, hade de gamla myndigheterna efter
Bastiljens fall helt och hållet bortsopats af den revolutionära
stormvinden. Det var naturligt, att man vid den nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
