- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
258

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vilkoren, och den 17 faststäldes och utvecklades ytterligare
beslutet om de 400 millionerna assignater — medlet för deras
hastiga realiserande[1]. Nu besannades fullständigt de farhågor,
som kyrkogodsens indragning från första stund uppväckt hos
Malouet och dennes vänner. Beslutet om presterskapets
aflönande af staten gaf nämligen församlingens kyrkoutskott
anledning att framställa ett förslag till en genomgripande
förändring af den franska kyrkans hela organisation. Den
närmaste afsigten därmed var att åstadkomma besparingar i
kostnaderna för kyrkans underhåll, ty utan sådana skulle ej
godsens indragning hafva medfört de väntade ekonomiska
fördelarna, och därför föreslogs ej blott en minskning af det
högre presterskapets löner, utan ock att dess antal skulle
minskas[2] därigenom, att den gamla stiftsindelningen upphäfdes
och departementen hädanefter äfven fingo utgöra stift.

Emellertid var det ej endast sparsamhetsintresset, som
var verksamt i denna sak. Det jansenistiska partiet, redan af
gammalt i opposition mot regeringen[3], hade med glädje hälsat
revolutionen, och flere af församlingens ifrigaste reformvänner
tillhörde denna sekt, bl. a. den kände advokaten Camus.
Religionsfrihet hörde dock ej egentligen till deras program, och
att en sådan stadgats, först genom rättighetsförklaringen samt
sedan genom beviljandet af aktiv medborgarrätt åt
protestanter och judar, var ingalunda deras förtjänst. Liksom Englands
presbyterianer under det 17:de århundradet — dem de liknade
ej blott däri, att de genom förföljelse drifvits till politisk
opposition, utan äfven i sträng religiositet — ville de fastmer
begagna sig af folkväldet för att upprätta en statskyrka i sin
ande, d. v. s. en nationell och till sin kyrkoordning apostolisk[4],
och till dessa syftens genomförande öppnade den nya


[1] Meningen var till en början, att assignaterna skulle vara
räntebärande, men man frångick sedan detta.
[2] Förut räknade franska kyrkan 127 biskopar, däraf 11 ärkebiskopar;
nu blef hela antalet 83, däraf 10 ärkebiskopar. Kyrkoherdarne fingo något
förbättrade vilkor.
[3] Se ofvan s. 50.
[4] »Vi äro en konstituerande nationalförsamling och hafva rätt att
förändra religionen», yttrade Camus under frågans behandling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free