Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillräckligt hållfast för att kunna stäfja de mänskliga lidelserna.
Idyllen blef blott en hastigt försvinnande teaterrepresentation;
därefter vidtog åter det verkliga lifvet fullt af strider och kif, ja
fullare än vanligt, emedan man, förlitande sig på idyllens
beständighet, gifvit förstörelsens krafter tillfälle att fritt utveckla sig.
Vi hafva redan sett åtskilliga bevis på att tidens oro
äfven spridt sig till arméen. Det missnöje, som af gammalt
rådde bland de franska soldaterna, hade nästan öfver alt
kommit dem att med ifver omfatta revolutionens sak. De adliga
officerarne delade däremot i allmänhet sina ståndsbröders
åsigter, och sålunda uppstod en fruktansvärd schism mellan
manskap och befäl. Soldaterna misstrodde sina förmän såsom
»aristokrater», och då solden ofta ej kunde ordentligt
utbetalas, gåfvo de med rätt eller orätt dessa skulden. Öfver alt
bildades klubbar, som stodo under ledning af de revolutionärt
sinnade underofficerarne samt underhöllo förbindelser med de
civila demagogerna, och naturligtvis blef det revolutionära
politiserandet ett förstörande gift för all militärisk disciplin;
genom federationsfesterna fick smittan ett ypperligt tillfälle
att utbreda sig, och omedelbart efter det stora
enighetsförbundet på Marsfältet såg det i själfva verket ut, som om den
tillstymmelse till ordning och säkerhet, som ännu fans kvar
i Frankrike, skulle bortsopas af en allmän militärrevolt, den
ohyggligaste af all anarki. I Augusti 1790 kom det i
Lothringen till ett fruktansvärdt utbrott. Lyckligtvis var
generalbefälhafvaren därstädes Bouillé en kraftig och beslutsam man.
Efter att hafva återfört de i Metz förlagda regementena till
lydnad tågade han mot Nancy vid underrättelsen, att denna
stad blifvit ett rof för en rasande soldatesk, och återstälde där,
dock först efter ett fruktansvärdt blodbad, ordningen. Detta
exempel verkade, och Frankrike förskonades åtminstone från
ett allmänt soldatupprors fasor. Naturligtvis rasade Paris’
anarkister öfver »mordet på bröderna i Nancy», och hotande
folkskockningar egde rum t. o. m. utanför manègesalen, men
nationalförsamlingen betraktade med skäl Bouillé såsom en
räddare samt betygade honom offentligt sin tacksamhet, och
Paris’ myndigheter läto fira en åminnelsefest öfver dem, som
i Nancy stupat under försvaret af ordningens sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
