Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungamakten skulle stärkas, dels och förnämligast emedan de trodde,
att revolutionen skulle äfven mellan staterna kunna återföra
det tillstånd af oegennytta och frid, som de antogo vara
mänsklighetens naturliga och hvartill man inom Frankrike
ansåg sig hafva lagt en så säker grund. I stället för att
behandla den föreliggande frågan begagnade de sig däraf för
att söka ytterligare inskränka konungamakten, i deras ögon
det förnämsta hindret för förnuftsrikets realiserande. A.
Lameth hemstälde sålunda, huruvida konungen skulle få behålla
makten öfver krig och fred, och nu följde en flod af högstämda
deklamationer om folkens oegennytta och konungars och
ministrars brottsliga krigslystnad[1]. Då uppträdde Mirabeau och
förde diskussionen från de ideala drömlanden åter till
verklighetens mark. I själfva verket var äfven han emot kriget,
men därför att han insåg, att just därigenom alla lidelser
skulle lössläppas och alt störtas i förvirring. I fredens eget
intresse bekämpade han riksdagens envälde på detta område
samt yrkade i enlighet med teorien om maktens fördelning,
att äfven här regering och representation skulle begränsa
hvarandra, och med den historiska erfarenhetens tillhjälp
frammanade han härvid en bild, som i själfva verket afspeglade
revolutionens framtid, i det han visade, att de mest
fruktansvärda krig orsakats ej af konungarne utan af folkens
passioner samt att just i republiker segerrika fältherrar pläga vara
mest farliga för friheten.
Förgäfves sökte Barnave bjuda hans förkrossande
vältalighet spetsen, förgäfves vädjade man till massorna genom att
på gatorna sälja en brochyr med titeln: »Grefve Mirabeaus
stora förräderi»; församlingen beslöt (d. 22 Maj) i enlighet
med Mirabeaus yrkande, att det visserligen skulle tillkomma
riksdagen att besluta krigsförklaring, men endast på grund
af konungens uttryckliga förslag; att underhandlingar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
